TTaLIL SRTIILIVCTY:Man har vilseledt eder rörande mina verkliga åsigter. Jag tillrädde visserligen icke dekretet al d. 19 Jan, och det vet ni bättre än någon. Jag kan tillochmed säga, att jag enligt miu uppfattning hyste beit andra föreställningar om de former, under hvilka friheten skulle införas här i detta land. Men hurudan min osvertygolse än må vara i detta fall, är jag likväl landet och kejsaren alltför tillgifven, för att icke rätta den allmänna me ingen vida öfver mina egua åsigter. Jag har dessutom aldrig trott och vill aldiig tro, att en regering, som heter Napoleon, ej kan tåla sriheten under hvilken form som helst. Om den största myndigbetsprincip, som verlden känt, hade något atv frukta af friheten hos oss, så mäste man uppge allt hopp om Frankriko. Det är således efter mitt söormenando hvarken i presslagen eller i lagen om sorsamlingarae eller i kejsareng öfriga liberala efiergifter, man kan söka förklaringen till det moraliska onda, som under sista tiden visat sig. Urder det nya regeringssystem, som kejsaren invigt, kommer det onda enbgt min åsigt från männen, icke från tingen. Det är neml., för att taga ett exempel, icke presslagen, som plötsligen skapat Gambettas popularitet, utan ligger orsaken till, att han gentemot jolket kunnat inhösta frukterna af sin dumdristighet, i den obegripliga svaghet. hvarmed man tillät en ung advokat trotsa hela kejsardömet inför rä:tvisans ögon. Det är ej beller i och för siz församlingslagen som demoraliserat en del af valmännen, utan myndigheternas hållning, då de tilläto, att man på de allmänna moteno mötena på det gröfsta försyndade sig mot suveränen, religionen, familjen och egendomen, i s.. s. att med bestämdhet sorskassa lagen aktning, och de härigenom förvandlat ett redskap för frihet till ett redskap för tygelloshet. Man måste således erkänna, att felet ligger hos dem, hvilka gingo in på kejsarens liberala program, utan att likväl ha vilja eller mod till att lyckligt genomföra det; hos dem, som nöjde sig med att stå som sysslolösa eller likgiltiga åskå