Bref srån Sverige af Erik Bögh. I. Något om Göteborg och göteborgarne. eHar gick jag sedan och såg på staden — Den var så vacker den långa raden Af granna hus, samma längd och höjd, Der ingen linie förmärktes böjd, Der stela herrar på gatanagnodde Och allvarsamt på hvarandra glodde Och alla sågo de ut bestämdt, Som om de aldrig förstått ett skämt — Jag stulle önska dem mera tokiga Och gatorna lite mera krokiga — Ju, det är icke jag, som skrifvit denna vers! Det var min vän och ordenabroder Pelle Knart, för-sångare i det onåmobara, glådjestrålande, antitungusiska sällskapet 8. II. T, som i dessa rader berjong sitt första inträde i den goda stad, hvarest jag för ögonblicket befinner mig; men det är alltid bra att kunna börja med ett klassiskt citat. Det ser helt annorlunda lärdt ut än en så vanlig öfverskrift som: Göteborg, d. 11 Juni 1869. Jag är nemligen nu i Göteborg och residerar på Göta Källare n:o 58 — till er tjenst! RA