Den ene påstod att då lacheneur, hufvudmannen för konspirationen, och hans son undgått förföljelserna, så var det angeläget att arrestera Marianne. Den andre förklarade att det skulle vara opolitiskt alt arrestera denna unga flicka, att det skulle vara ett fel som ställde myndigheterna i en förhatlig dager och uppväckte mera intresse för de sammansvurna. Lika envisa i sina åsigter, ville ingendera af dem ge vika. -— Man måste genom stränghet ingjuta en helsosam förskräckelse hos de missnöjda, utropade herr de Courtomieu. — Jag vill ej reta allmänna opinionen, förklarade hertigen. — Ah!... hvad betyder den allmänna opinionen !... — Må vara!... men gif mig då soldater som jag kan lita på. Ni tycks ej veta hvad som händt i natt? Det har brännts upp lika mycket krut, som kunnat vara tillräckligt att vinna en batalj med, och ändock har ej mer än femton bönder stannat på platsen. Våra soldater ha skjutit i luften. Ni vet då ey att Montaignacs legion består till mer än hälften af gamla Buonapartes soldater, hvilka brinna af begär att få vända sina vapen mot oss!. Ingendera ville säga det egentliga skälet för sin envishet. Fröken Blanche hade på morgonen anländt till Montaignac, hon hade anförtrott sina lidanden åt sin far och svurit att begagna sig af detta tillfälle för att befria sig från Marianne.