tande af baronens politiska ställning. Hans namn befann sig ju på de listor Fouchå skrifvit liksom på måfå! Han hade ju blifvit förvisad, förklarad misstänkt, omgifven af spioner! ... Hun var ju ställd under en så noggrann uppsigt, att han två gånger i veckan var tvungen att infinna sig hos mairen i Sairmeuse, hvilken aldrig underlät att förolämpa honom. Alla dessa tankar korsade efter hvarandra baronessans hjerna och uppväckte hos henne en outsäglig ångest. Hon gick oupphörligt från fönster till fönster, lyssnade till det minsta ljud utifrån och blickade ut liksom om hennes ögon kunnat genomtränga mörkret. Betjeningen delade hennes farhågor. Baronen var med sin rättvisa och alltid jemna karakter tillbedd af sitt folk. Alla skulle ha velat gå i elden för honom, med undantag dock af en enda, cn gammal selmakare från Sairmeuse, som blifvit upptagen af barmhertighet och som hjelpte till i trädgården och i stallet. Omkring klockan tio förde de upp till sin matmor en bonde, som kom från Sairmeuse och som öfverallt spridde nyheten om upploppet. Denne man berättade högst märkvärdiga saker. Han försäkrade att hela trakten gripit till vapen och att baron dEscorval stod i spetsen för rörelsen... Sjelf skulle han gerna ha velat förena sig med de sammansvurna om han ej haft en ko som var färdig att kalfva ... Han tviflade ej på framgången af företaget och för