nes tankar, alla hennes önskningar voro för framgången af hennes fars företag ... Maurice och Marianne voro Lacheneurs mest oförskräckta bundsförvandter. De väntado efter triumfen en så ljuf belöning! .. Man kan ej föreställa sig hvilken feberaktig verksamhet Maurice utvecklade! ... Hela dagen sprang han omkring i byarno i trakten, och på aftonen, straxt efter middagen, smög han sig ner i sin båt, rodde öfver Oiselle och skyndade till Reche. Herr dEscorval kunde ej underlåta att märka sin sons långvariga utflykter; han bevakade honom och fick visshet om att Lacheneur tagit honom till larling, som han uttryckte sig. Intagen af farhågor, beslöt han genast, utan att förbereda Maurice, gå och söka upp sin gamle vän, och förutseende att han ånyo skulle misslyckas bad han abbå Midon åtfölja honom. Det var den 4 Mars klockan half 5 som herr dEscorval och kyrkoherden i Sairmeuse togo vägen åt Röche. De voro så dystra och oroliga att de ej vexlade tio ord under hela vägen. Ett egendomligt skådespel väntade dem då de kommo ut ur skogen... Skymningen började infalla, men man urskiljde ännu föremålen . .. Framför herr Lacheneurs hus stod en grupp af tolf personer, till hvilka herr Lacheneur talade... Hvad sade han? ... Hvarken baronen eller presten