man har vändt sig under de sista dagarne ha velocipeder och velocipedåkare mött en. Alfischer ha varit att läsa, på nvilka allmänheten inbjudiis att besöka velociped-dromer eller amphi-bicyclo-teatrar. på hvilka konsten att begagna velocipederna kunnat ivhemtas. Butiker ha öppnats med riklig tillgång på velocipeder, konstruerade i alla slags stil och af ol ka materialier. Skräddare uthänga i sina fönster ve ocip.ddrägter; volocipedkapplopningar annonser.s; bompenningar för velocipeder ha blifvit fordrade — och sörnekade al domstolar; medan maskinen sjelf ses öfverallt, invirad i packpapper, rå väg till nya proselyter. Likväl ser man ännu maskinen jemlö:elsevis sällan i rörelse; den utvidgar sitt välde i hemlighet, den gör sina framsteg i det obemärkta, ty den känsla af blygsel som i Storbritonoien fäster sig vid hvarje ny uppfiuning bar ännu icke helt och hållet blifvit borinött. Några djerfva andar redo för några dagar sedan från Liverpool till London på velociped och blefvo på ett ställe under vägen nära nog stenade af den leksu la befolkningen. Metta är en karakteristiskt britisk tilldragelse, botecknande för det intuitiva hat som en öbo hyser mot hvarje nyhet. I Frankrike skrattade man aldrig åt velocipeden eller veloc pedäkaren; gallernas stora fålänga och folkets kärlek till hvad som väcker sensation förhindrar hvarje tanke på blygsel för eller sarkasm emot nya sensationer. I Amerika blef man på fjorton dagar ursinnigt förtjust i nyheten; ty en yankee af rent blod skulle rida på en ljungeld utefter Broadway, om han blott kunde tämja den. Men i England har velocipeden på ett mera timidt sätt smugit sig iu i allmänhetens smak, medveteu af att ingen paragraf om densamma fiunes i OId Englands ärorika konstitution. Jernvågebetjenten rulla den, då den kommit bland egarens öfriga effekter till en jernvägsstation, med ett uttryck af öfverlägset löje till packvagnen; egaren sjelf skulle icke för två gånger dess värde vilja bli känd som dess herre. Da han är ute på sitt landtställe öfvur han sig på den i kretsen al en känslofull familj, eller sedan det väl blifvit mörkt om aftnarne, och häraf kommer det sig att velocipederna blifvit omtalade i underhuset innan allmänheten ens fullt kände till att denna nya furore spridt sig på ett så förvånande sätt. Ett annat skäl kan äfven anföras, hvarföre vi sc velocipeder, eller, såsom de nu börja kallas, bicyklar öfverallt, men bicyklister nästan ingenstädes. Ofningen på den nya uppfinningen synes, åtminstone i deis tidigare stadium, vara åtlöljd af någon liten fara. 1 detta fall, liksom i så många andra, är det en sorglig sanning att Åliten kunskap är en farlig sak; och det uppgisves tillochmed att omkring 70 procent af dem, som nedlägga sina penningar på dossa maskiner, tillika med sjelfva maskinen före veckans slut befinna sig i ett högst skadadt och sorgligt tillstånd. Folk som sjelfva icke åka på velocipeder äro nalurligtvis alltid på sin vakt för att utpeka hvarje faktum som talar till nackdel för de djerfva låtjungarne i den nya vetenskapen. Så påstå dessa illasionade att bicyklisten alltid kan igenkannas på bars förstolda utseende; hvarhelst man möter en herre med hältplåsterslappar, som ge omvexling åt hans ansigte, med bandager kring handlofvon, med haltande garg. så är det all sannolikhet för att man ser en hemlig modlom af denna sociala rörelse. Förqvinligade syålar afskräckas naturligtvis från nöjet af detta slags öfning genom exempel sådana som följande: En 1. d. velocipedist på andra sidan Atlanten skrilver: Om man har åtskilliga par ben, en eller ett par öfverflödiga näsor, en låkare som man vill obligera och vili räckligt med balsam emot skrubbsår — då törst kan man gå och köpa sig en velociped och begagna den. En annan illa medfaren satiist yttrar: Det bästa med velocipeden är, att man kan göra den af så litet materiaher, att man efteråt kan ba tillräckligt qvar af en planka, af hvilken man tagit träet 101 densamma, att man kan använda den till spjelkar fur albrutna ben och till en likkista. Och i sanning, åtskilliga af de ätventyr, som experimenterande vel cipedister råkat ut för äro af den egenskap, att de kunna ingisva dystra farhågor. Man läser om en velocipedist, som med svindlande hastighet rullade utför en backe, derunder robande EId! — Polis! — Stoppa mig !, tills den olycklige karlen slutligen men sin skenanude maskin stannade 1 ett mjukt välkommet dike. En annan djerf lärjunge, som i en täckt velocidrom i fjerde våningen sysselsatte sig med sina ofangar. körde ut genom ett fönster, utför taket på ett bus, olver en tio sots bred gata, öfver ew annat tak och stannade slutligen med sitt vilsekomna instrument i ett lönnwväd. Alven följande berätt lse år, ifall den är sanu, just icke upymuntrande: En man i Hornelsville, staten Newyork, bar gjort en sorglig erfarenhet at velocipederna. Han köpte en maskin, för hvilken han betalte etthundra dollars; slog sönde: ett sonster af spegelglas, för hvilket han betalte fy tio dollars; skar sig mot glaset i ansigtet och nack: nu bvarför ban betalte doktorn fem dollars; förderfvaac ett par byxor, hvilka kostat honom elfva dollar-; skrämde en häst, så att detta djur skenade och brö sönder vagnen, hvarför han fick i skadeersättning betala sextio dollars och slog slutligen sin velocipeda bitar genom att löpa mot en tegelvägg. Detta är emellertid den mörka siden af volecipedvåsendet. Entusiasterna le åt faran och förvärlva sig med glädtigt mod, om också 4post varios cesus, välde öfver sin bicykel. En af de mest hänförda barömmande skrifter öfver velocipedianismen har blifvit författad af en bicyklist, under det han låg till sängs för ett afbrutet refben och med ett blått öga, medan haos liflösa gångare befann sig hos klensmeden i ett ännu mera omkligt tillstånd. Både velociped och ryttare hade med full fart kommit nedrullanue mot en klipp. djupt ne:e i en dal — en följd af att bromsen icke var i full ordning. Men de verkliga mästarne på velociped skratta åt dylika möjligheter. De kunna gå fort eller långsamt, vända maskinen inom dess egen längd, styra den utan sty:e, stå upprätta på t. amporna och sitta på sidan i sadeln. De kunna rida den uppför och nedför en sluttande olanka och stanna midt under full hastighet. Dessa sullkomligheter måste dock betraktas såsom en öfvesflödig elegans inom velocipedianismen; de kunna tillfredsställa den flyktige frausmannen eller den ståtlige yankeen, men de skulle aldrig bland engelsmän höjt velocipeden till den värdighet att underhuset skulle ta notis om densamma. Allting i England måste till sist bedömas ur nyttans synpunkt, och velocipeden måste stå eller falla — vi tala här fignrligt — allteftersom den ar nyttig eller ej. Om den verkligen kan föra en man fortare än han kan gå, med mindre ansträngning än gaendet erfordrar, skall guart det praktiska Eneland