TV VO VIT GÖOUI —— HAJ — —— shans genialiska föreläsningar öfver Fysiologien. Hållen i samma stil som det gamla Asgård, vore mot dess yttre ingenting synnerligt att anmäka, om ej byggnaden fått ett mot Trädgårdsgatans rätlinighet temligen bjert afbrytande skeft läge. Byggnader, ingenting annat än byggnader! utropar kanhända någon af våra läsarinnor, men den förnämsta byggnaden, den hvartill ungdomlig hängifvenhet och kraft bilda grunden, kortligen, studentlifvet, hurudant fann ni detta? Vi kunna på denna fråga icke afge något bättre svar, än då vi i största möjliga korthet redogöra för ett ungdomens, vänskapens och den sansade glädjens 25-åriga jubileum, som högtidlighölls Annandag Pingst på aftonen i sällskapet S. H. 1:s festligt smyckade ordenssal å -Gillet. Första uppränningen till detta Åklysande sällskap bildade ett i hast improviseradt firande af en bepröfvad väns namnsdag d. 29 Mars 1844. De första lyckade, ystra försöken att vara tillsammanspå högtidligt ordensmanör blefvo de första länkarne i en trollkedja, i hvilken så småningom under årens lopp allt hvad ungdomsstaden egde ypperst af ren känsla, vitterhet och sång så småningom införlifvades. Vitterlekare sådane som Strandberg, Bjursten, Nyblom, Wennerberg och Sehlstedt ha icke dragit i.betänkande att låta inregistrera sig som medlemmar af detta sällskaps högsta grad och den y.-sekular -sest som detta sällskap d. 17 d:s firadeg i Upsala var i sin helhet utmärkt af en så sannt poetisk pregel, att troligen intet ordenssällskap i verlden kunnat och kan fira en i ordets egentligaste mening bättre fest. Sin högsta betydelse fick dock denna fest icke allenast derigenom, att sällskapets egentlige grundläggare, numera provincialläkare i Kisa (Östergötland), d:r Magnus Appelberg och dess lliallogers i Stockholm, Göteborg och Kalmar styrande mästare, samtlige numera framstående män i staten hedrade den med sin närvaro, utan äfven derigenom att från alla kanter af fädorneslandet bröder skyndat till för att begå denna den ungdomliga af lifvets kif och strid obefläckade, vänskapens segerfest. Hvad skola vi tillägga? Att berätta hurusom studentsängen i serenader utanför den skönas fönster ännu klingade ren och fulltonig som fordom, att studenterna sjelfva fortfarande bilda samma slägte af älskliga företeelser inom sinneverlden, för hvilka lifvets allvar endast får framskymta genom de ungdomliga förhoppningarnes rosenslöja, att Kungsängens liljor och Eklundshofsskogens mystiska dunkel, den romantiska hålvägen icke till förglömmandes, ännn icke förlorat något af sina behag, att de glada Apollosönerna älska att på vårsidan drapera sina ungdomliga, smärta gestalter med mångfärgade plaids, att (i våra dagar voro de mera non-chalanta!) priset å mousserande vatten, tack vare ungdomlig energi nedpressats till ett normalpris e 15 öre, hvilket borde gälla äfven på andra platser, att promotionsdisputationerna och d:o middagarne vänskapligt bjuda hvarandra handen och att man ännu efter åtskilliga års förlopp ej lyckats få ett annat och bättre namn än Westgötalinien på spången mellan Bredgränd och Westgöta nationssal, allt det der skulle allvarligt relateradt endast leda till reflexioner — i oändlighet. Långt bättre då att omtala hurusom komit för deltagande i det blitvande studentmötet i Kristiania sistl. Tisdags bildats. Densamma utgöres af kandidaterna E. W. Montan, Z. A. Forssman, S. Axell och P. A. Geijer samt studenten P. A. Gödeke. Harföre finner ni det så bra hr notisjägare? Jo, derför, älskvärdaste notisslukerska, att en af komitens medlemmar högtidligt försäkrat oss, och derigenom äfven eder, att den på nämnde tåg medföljande studentkören på uppeller nerresan kommer att ge minst en konsert i Göteborg, der studenterna torde påräkna att i alla möjliga afseenden emottagas med varma servietter. Ännu mer! Långt bättre då, att påminna oss hurusom den riksbekanta Upsala vårnaturen ännu är lika förtrollande som förut, isynnerhet belyst af samma glödande himlaljus, hvilket en gång inspirerade en Upsala skolgosse, numera någonstädes krönikeskrifvare, till en bombastisk versifierad utgjutelse hvari slutstrofen lydde som följer: Ren flammar morgonrodnaa, solens bägring, Och östern står uti sitt purpurbad Och stolt går solen, skön i all sin fägring Upp öfver ÅLlärdomens och ljusets stad lOch allrabäst ändå kanske att för denna sång afbryta den påbörjade serien af reseintryck, hvilken torde ega sitt enda värde lerigenom, att de nedskrifvits under inflyande af de egendomliga känslor af ungdomig lefaadslust, hvilka så lätt väckas till lif i let gamla, det oförgätliga Upsala! rös fd mr O 2 33jRiii —— Göteborg d. 22 Maj 1869. Väderlekstelegram af gårdagen från paiserobservatoriet upplyser att stormbyarne, a 2 EL -. a Ar a -O — 2—