— z2 2 8 2 Vind. 2 S8 å s 2 2 — 8 32 — Våderlek. Zz IR) a s 5 säskuisg. I Styrka SS : : 3 2 21 8 25,288 F 9,8) SSV. Ta Regn. 2,1 . 2 25,302 4 11,51 SSV. 2 Mulet. —-— 19 25,358 I10, o VSV. 11,5 D:o. — in bit Rese-krönikav. Upsala å bäst! Wennerberg. När Åvären slår ut sina vingar af gullk, när jorden drager på sig sin nya, blomstersmyckade vårpaletå och solen börjar bränna hett på profeternas hufvuden, gripas vanligen menniskornas sinnen af en okuflig längtan efter att få skåda nya ansigten, att få se sig om i verlden, få se hur andra ha det. Afren krönikeskrifvare äro menniskor, äfven de kunna någon gång känna behofvet af en smula ombyte, för att friska upp idgerna och humöret. När derföre hänryckningens dag klar och strålande rann upp öfver staden vid Göta elfs stränder, när hundradeeller tusentals andra göteborgare lade sista handen vid sin toilette för att till lands eller vatten kila af ut på landet, stufvade äfven vi in oss i en jernvägskupe och satte kursen rakt på lärdomens och ljusets stad, på det glada Upsala. Vi voro ett kotteri goda vänner, alla med samma trefliga mål i sigte och jernvägsresans enformighet förbyttes derföre redan straxt i början i det gladaste kamratlif. Ån sitter i oss den gamle studenten, jublade det mom oss och vissheten om att innan dagens slut få hamna i våra första, ljufvaste ungdomsminnens stad, lockade fram studentlynnet hos oss alla, så att, för att tala i den högre stilen, timmarne flögo som sekunder och vi knappast visste ordet af förr än tåget brusade in i Nybodabacka-tunnelns mörka Ginungagap och ånghästen fnös sitt sista frustande för dagen i Södra Bangårdens rymliga stall. Begagnande oss af den enda samman? bindningsbana som ännu förefinnes, Stocknolms åkardroskors, hade vi snart förflyttat : oss till Norra Bangården och voro efter något mer in en timmas förlopp åter på väg till vår esas mål. Vid !(;10-tiden var detta uppnådt, ;n blick genom kupefönstret hade låtit oss kåda slottets och domkyrkans gigantiska masor, badande i den nedgående solens gull och n här af glada, oförgätliga minnen började yka upp i vår själ, då signalpipan från lokomotivet ljöd och tåget stannade i den prydiga banhallen i Upsalas stationshus,