— — — till reservsonden afsattes 43,000 rdr, hvarigenom denna fond ökades till 100, 000 rdr, och resterande 60,000 rdr utdelades 6 proc. å inbetalda kapitalet; detta förslag gillades af bolagsstämman, som i öfrigt lemnade styrelsen decharge för 1868 års förvaltning. Några föreslagna mindre ändringar i stadgarne godkändes. Till direktörer återvaldes hrr J. Elliot, C. O. Kjellberg och O. Wijk, och till direktions-suppleanter hrr Edv. Levisson, Aug. Röhss och Th:s Kennedy. Till revisorer utsågos. hrr öfverstelöjen. A. L. Reuterskiöld, IH. Frisell och Pontus Fiirstenberg och till revisors-suppleanter hrr P. Sinclair, Th. W. Tranchell och O. Kylberg. — Den beslutade utdelningen kan genast, mot aflemnande af kupongen N:o 2, få lyftas å bolagets kontor. Reseräkvingarne. Denna tidning drog på sin tid fram i dagsljuset ett något egendomligt förhållande med vissa riksdagsmäns sätt att, allt under det de i kammaren predikade sparsamhetssatser, genom reseoch arvodesräkningar, såsom N. D. A. uttryckte sig, skära breda remmar af statens hud. En bland dessa, riksdagsmannen Sven Nilsson från Kristianstads län, besvärade sig hos K. M:t öfver armeförvaltningens vägran att till honom utbetala särskildt dagtraktamente för den tid han fungerat som riksdagsman, men icke : varit sysselsatt i komitn för utredning af frågan rörande lindring i rustningsoch roteringsbördan. Öfver detta besvär har nu K. M:t fattat beslut, hvilket är at särdeles märklig beskaffenhet och, sällsynt nog för ett dylikt aktstycke, af pikant innehåll. Om hr Sven Nilsson efter erhållen del af detta beslut uttager traktamentet, är han onekligen ; en man med stort courage. Beslutethar denna lydelse: Emedan den genom k. brefvet d. 8 Okt. 1867 klaganden (Sven Nilsson) tillerkända godtgörelse blifvit bestämd att utgå med visst dagtraktamente under komiteos sammanvaro, utan att något förbebåll angående den tid eller det arbete, som derunder borde af komitns ledamöter egnas åt det dem lemnade förtroendeuppdrag ansetts lämpligare böra meddelas samt ostridigt är att kemitns förhandlingar blifvit fortsatia äfven efter d. 16 Januari näst). år, då riksdagen tagit gin början; ty och ehuru, enligt hvad hanulingarne föranleda, de ledamöter af komitn, hvilka tillika voro riksdagsmän, under riksdagen endast i jemförelsevis ringa mån deltagit i komitns då ännu återstående gemensamma arbeten, hvilkas fullgörande, enligt hvad ofvan förmäles, till hufvudsakligaste delen blifvit åt andra ledamöter inom komitn anförtrodda, samt på grund häraf med undantag allenast af klaganden, samtlige förenämnde riksdagsmän, och deribland äfven de medlemmar af Första kammaren, hvilka ej, såsom klaganden, varit i ätnjutande af riksdagsmannaarvode, funnit sig för sitt arbete i komiten ej böra fordra arvode för flera dagar under riksdagen än de tio, då komita haft sammantiäde — fioner K. M:t likaväl, enär klaganden af nu uppgifna förhållanden ej ansett sig förhindrad, att wöfver det af honom uppburna riksdagsmannaarvode, särskildt i sin egenskap af komitledamot, väcka anspråk på dagtraktamente för hela den tid riksdagen fortgått, samma anspråk vid frågans bedömande ur rättslig synpunkt icke kunna underkannas, i följd hvaraf och då klaganden således ej kan förvägras att för tiden från och med d. 6 Jan. till och med a. 16 Maj nåstl. år utbekomma trakiamente, hvilket dock, enär klaganden under nämnde tid, till följd af sitt riksdagsmannauppdrag skolat i Stockholm sig oppebålla, ej må beräknas till högre belopp, än för de derstädes boende personerna blilvit bestämdt, eller 4 rur om dagen, och följaktligen efter denna beräkning utgör 488 rdr, men häraf, enligt armgforvaltningens beslut, endast 60 rdr blifvit utanordnade, K. M:t pröfvade skäligt att med ändring af öfverklagade beslutet nu anbefalla armeförvaltningen att till klaganden, derest han till utbekommande deraf sig anmäl:r, utanordna återstående 428 rdr. Auktion var till igår utlyst å hrr C. G. Lindberg Sons konkursmassas fastigheter härstädes, men då inga anbud uppgående till värderingssummorna skedde, återropades egendomarne och kommer ny auktion å desamma att hållas d. 21 nästk. Juni. Utslag. Äfven hr John Hegardt, innehafvare af firman Rob. Lindhult C:o, har, liksom förut hrr C. F. O. och R. Lindhult, blifvit frikänd för sin andel i den kombination, hvarigenom firman Adolf Meyer C:o härstädes tillskyndats en högst betydlig förlust. I går har neml. rådhusrättens första afdelning frikänt hr John Hegardt i det mot honom af bemälde firma väckta påståencet om ansvar för vårdslöst och bedrägligt förfarande mot sina gäldenärer, hvilket skulle bestått deri, att han dels gjort konkurs utan att uppgifva hr R. Lindhult såsom delegare i firman och dels att hr II. skulle förskingrat ett parti hafre, som af hrr Ad. Meyer C:o lemnats till honom för att rias. Slutligen förklarades, i enlighet med svarandens ansvarspåstående, hrr Meyer C:o skyldiga att, då de icke gittat styrka de mot hr Hegardt gjorda tillvitelser, böta 100 rdr samt att ersätta svaranden hans, rättegångskostnader med 75 rdr. Man kan af den utgång, som dessa mål rått, hemta den glada vissheten, att det ej är så svårt att ostraffeliga sin väg gå, som mången förmenar, åtminstone så länge vi ha