Är det för mycket närgånget att fråga er hvad ni ämnar göra? — Visst icke. Jag ämnar slå mig på att bli kolportör. Herr dLscorval kunde ej tro sina öron. — Kolportör? .. upprepade han. Ja, min herre. — Men det är oförnuftigt! utropade herr dEscorval, det är knappt nog att de som ha detta yrke kunna förtjena sitt dagliga bröd! ... — Misstag, herr baron. Mina beräkningar äro gjorda, vinsten är tretio på hundra. Och märk väl att vi bli tre som silja, ty jag skall anförtro en packa åt min son och en annan åt Chanlouincau. — Huru! ... Chanlouincau ... Blir min kompanjon. Och hans jord, hvem skall taga vård om den? Ilan har dagsverkare ... Lachencur började nu, äfven han, att ordna de små paketer som borde uppfylla kolpoctörspackorna, utan tvifvel för att låta baron dEscorval förstå att hans besök räckt länge nog. Men baronen kunde ej på detta sätt aflägsna sig, isynnerhet nu då hans misstankar nästan förbytts till visshet. — Jag mäste tala med er, sade han häftigt. Herr Lacheneur vände sig om. — Jag har verkligen mycket brådtom, svarade han med synbar tvekan. — Jag begär blott fem minuter af er. Men om ni