dikatet gentleman och såsom deras boningar angifvas hus i Londons mest fashionabla qvarter. Bolagets verkställande direktör och sekreterare är en f. d. sångvaktare, hvilken, fastän han knappast kan underteckna sitt namn, tyckes vara en ytterst slug karl. Dessa direktörer i livrö ha vid undersökningen likväl visat sig endast vara verktyg i svindlares händer, hvilka äro bolagets egentliga egare. Enligt uppgift från Rom skulle på det ekumeniska mötet derstädes blott en enda politisk fråga komma under förhandling: den beväpnade freden. Påfven vill neml. bemöda sig om att förmå Europas olika stater till att afväpna sina närvarande oerhörda och kostsamma armåer och flottor och underkasta sina tvister en skiljedomstols afgörande. Han vill lägga såväl de icke-katolska som de katolska makterna ifrigt på hjertat att ej bryta freden och att derför afgilva en borgen eller ett löfte. Vi ha förut omnämnt, huru många olika religionsskiftningar, som förefinnas inom Förenta Staternas kabinett, hvilket dock är enigt i politiskt hänseende. Rörande Grants nyvalda diplomatiska ombud erfara vi nu följande enskildheter: Curtin, sändebud för Ryssland, var under borgerliga kriget en af de mest framstånde bland Nordens lojala guvernörer; John Jay, för Osterrike, var en verksam medlem af sällskapet för slafveriets utrotande; Carlisle, för Sverige, var en af de bittraste moståndarne mot Söderns lösryckande och derför afgjord anhängare af Johnson; Markbreit, för Bolivia, hölls länge fången af de upproriska; Jones, för Belgien, var en aktad advokat och varm vän till Lincoln; Clay, för Leberia, och Bassett, för Hayti, äro anmärkningsvärda derför, att de äro de båda första färgade diplomaterna. Den märkvärdigaste lefnadsbanan har Pile, för Venezuela, haft, i det han ursprungligen var metodistpredikant, men derefter utbytte bibeln mot svärdet och steg ända till brigadgeneral. Washburn, för Frankrike, skall komma att väcka stor undran i Paris, emedan han ej kan tala ett ord fransyska och således måste ha tolk. Föga artigt i sanning! I Newyork vill man veta, att spaniorerna framfara med stor grymhet på Cuba. D. 9 dennes blefvo i Havannah tvenne fångar afrättade, derför att man hos dem i Januari påträffade vapenförråder, hvilka de vägrade att lemna ut, så att en häftig kamp uppstod mellan dem och polisen, hvarvid några poliskarlar stupade. De lifdömda förblefvo fasta ända tills slutet och ropade: Lefve friheten! lefve oberoendet! De deromkring befintliga massorna af åskådare voro mycket upprörda, och då några upproriska rop ljödo, sköto soldaterna vid schavotten på tolket, så att sex dödades och många sårades. Enskilda underrättelser från Batavia meddela att ett allmänt uppror utbrutit c:a 12 mil derifrån vid hvilket tillfälle några eu rop6er dödats. Återigen ha i Kina, provinsen Seehuen, katolska missionärer och omvända kineser blifvit nedhuggna. u———— — — —mm mLEI— — — — —— —.—V.