Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (öÖrvers. fr. Franskan.) Marianne sänkte sina ögon; rodnande som en pionros och ytterst förvirrad.. Å — Jag tackar er, min herre, stammade hon, i min fars namn ... — Oh! tacka mig ej, afbröt Martial eldigt, det tillhör tvärtom mig att vara tacksam mot er om ni hos herr Lacheneur förmår utverka, att han antager den rättmätiga godtgörelse vi äro honom skyldiga... och han skall antaga den om ni samtycker till att föra vår talan ... Hvem skulle kunna motstå er ljufva röst, era sköna bedjande ögon ... Så oerfaren Maurice än var kunde han ej missförstå Martials afsigter. Denne man, som han redan dödligt hatade, vågade tala om kärlek med Marianne, inför honom, Maurice... Sålunda hade han sedan en timma tillbaka skymfat och förolämpat honom, drifvit ett afskyvärdt gyckel med hans enfald. Vissheten om denna förolämpning dref allt hans blod ill hans hjerna. Forts. fr. N:o 97.