KTYSSAd UrALIIOT KUSLUHI ÖU SUR 0—018 sig med de upproriska, blifvit uppbringad, hvarför amerikanska regeringen skickat en stor pansarflotta dit, för att fordra yachtens återlemnande, hvilken hotelse Spaniens cortes besvarat med att ditsända alla disponibla örlogsfartyg. Det är således antagligt, att spanjorerna skola tappert kämpa för sin besittning; men det är äfven visst, att de i detta fall skola vara maktlösa. Möjligen skall man försöka att skapa en ny trippelallians mellan Frankrike-England-Spanien, för att mot Ame rika gemensamt försvara de europeiska besittningarne i Vestindion; men brändt barn skyr elden, så att det väl är föga troligt, att Frankrike skall derpå inlåta sig. Men utan Frankrike skall England ej vilja biträda Spanien, och detta skall väl derför i draget berötvas sin Antillernas perla, i det att det öfriga Europa åtnöjer sig med fait accompli. Englands tur skall komma sedan. Allt detta är verkningarne af den lama engelska politiken, hvars följder skola komma att hårdast drabba England sjelf. För det öfriga Europa kan den amerikanska maktutvidgningen bli betänklig nog i mer än ett hänseende; men vi hoppas, att den ej skull hämma folkens utveckling i frihet och upp lysning, äfven om den skulle ge ny fart åt de alltsedan 1789 aldrig slocknande republikanska iderna. Det betänkligaste för ögonblicket är emellertid den i sig pålitliga uppgiften om Grants krigiska sinnelag samt hans och hans vänners utvidgningsplaner. Morning Post anmärker, att Vestindien, med undantag af Hayti, som är oberoende, tillhör flera europeiske makter — Storbritannien, Frankrike, Spanien och Nederländerne; och en af öarne, S:t Barthålemy, tillhör Sverige. Ett hugg, riktadt af Förenta Staterna mot en af gruppen, skulle derför i sjelfva verket träffa dem alla, och det skulle ej vara något orimligt antagande, att om Cuba toges från Spanien, Jamaica kunde i sin ordning tagas från England och Martinique från Frankrike. Frågan om en möjlig kombination fram ställer sig derför af sig sjelf. Det är omöjligt, fortfar bladet, att tillslnta ögonen lör hvad som försiggår på den amerikanska kontinenten eller för den amerikanska politik ns tydliga riktning. Det nya förvärfvandet at de danska besittningarne i Vestindien samt in köpet af det ingen vinst gifvande och kala område, som tillhörde Ryssland i nordvestra Amerika, äro bevis på en önskan hos Förenta Staterna att bit för bit komma i ego af alla besittningar vare sig på fastlandet eller till stötande, som tillhöra europeiska makter. Dot enda tvifvelaktiga är, huruvida amerikanska regeringen skall, då hon ej förmår genomdritva en försäljning, söka att verkställa en insörlifning. Det är temligen naturligt, au presidenten och hans rådgifvare skulle, om de hysa sådana planer, börja med de spanska besittningarne. Spanien är den svagaste at de trenne makter, som ha större besittningar i Vestindien, och särskilda omständigheter gifva en viss förevänning för Cubas tillegnande. Der förevänningar önskas, äro de emellertid lätt funna, och det kan nu åligga Frankrike och England att bestämma sig tor, huruvida de, i händelse dessa planer på Cuba bringas till verkställighet, skola hjelpa Spanien i att behålla sin koloni eller endast lugnt se på. England börjar således, att döma häraf, bli oroligt, men, som sagdt, Frankrike skall väl icke låta sig förmås att ännu en gång bränna tassarne på den amerikanska luntan under försök att krafsa kastanjerna ur elden för England och Spanien. Dessa ha sjelfva förverkat det. Egendomligt är för öfrigt att i Newyork börjat utkomma en tidning, the Imperialist, hvilken fordrar en moralisk regeringsform tör Förenta Staterna. Det märkligaste är, att tidningen läses med ganska mycken belåtenhet. Medan vi äro på tal om Förenta Staterna, må här meddelas de framsteg, dom vocean-telegrafien gör. Inom utgången af denna sommar skola vi sannolikt ha en ny transatlantisk kabel utlagd: den trån Brest till franska ön 8:t Pierre och derifrån till någon lamplig punkt på Förenta Staternas kust, ej långt från Boston. Man umgås derjemte mycket med planen alt utsträcka telegrafförbindelsen från Cuba (som redan har telegratfledning till Florida) öfver Vestindiska Garne. Preussen börjar fundera på att skaffa sig en mera direkt förbiudelse med Amerika. Det har sagts, att om en kabel lades från en punkt på den preussiska kusten rundtom norra Skotland och öfver Irlands vestkust, för att sammanbindas med de engelsk-amerikanska kablarne i Valentia, skulle Preussen skicka alla Norra Europas telegrammer den vägen. Det påstås, att preussiska regeringen nyligen haft ärendet under behandling och att koncession beviljats för utläggandet af en arlantisk kabel med Norra Tyskland till en af dess ändpunkter. Det gamla förslaget om en nord-atlantisk kabel är åter på tapeten. Den