sten Rubinsteins och sällskapet lar Bricolis sångkörs konserter samma afton tyckes ha gjort ovanlig lycka. Dagens Nyh. tör i går yttrar derom: Den förtrollade katten är en poetisk bearbetning af sagan om Mästerkatten i stöflar och markisen af Carpentrus (7). Moralen af den fransk-svenska bearbetningen är att den rena kärleken försmär lyckans häfvor. Perlfeernas drottning har en guddotter, som af ekogskungen blifvit förvandlad till en katt. Hon får återtaga sin menskliga gestalt oeh uppenbarar sig i en flickas skepnad (fru Jacobsson). Med feedrottningens tillstånd är hon på väg att förhjelpa sin unge husbonde Tristan till att blifva gift med en prinsessa; men när bröllopsstunden nalkas vaknar kärleken i hennes bröst till medvetande, och när han står i begrepp att för alltid förlora henne föredrager han en koja och ett hjerta framför palats och prinsessa. Fru Jacobsson uppenbarade i detta parti, eller rättare i denna roll, nya och högst utmärkta egenskaper. Den franska operan och operetten är uppenbarligen hennes rätta fält och hon firade i går en lysande triumf, vare sig att hon uppträdde som den unga qvinnan vaknande till lif, ) eller som page. — En broder till Tristan, den unge bonden Babolin spelades med mycken komisk verve af hr Årlberg. Tristans roll utfördes af br Arnoldson, som sjöng med vanlig förtjenst. Hr Willman, ömsom skogskung och förment statskansler, är väl maskerad och spelar med mycket förstånd. Fru Strandberg har en särdeles underhållande biroll, hr Uddman är en lustig kejsare och mill Harling en vacker sedrottning. Hr Ivar Hallströms musik har stora förtjenster. Vi hinna icke uppräkna de många visor, kupletter, arier och körer som tillvunno sig lifligt bifall. Stycket gjorde eminent lycka. Fru Jacobsson applåderades s:ormande och blef efter pjesens slut inropad; likaså kompositören. — Vid val till jury i det mot ansvarige utgifvaren af tidningen Nya Nationalregermgen J. E. Ström sistl. Tisdag nämnde svaran den främst bland sina jurymän: generallöjtnanten vid armåen, Oscar Fredrik Bernadotte, beende i hörnet af Gustaf Adolfs torg och Fredsgatan och generalmajoren Nicolaus August Bernadotte, boende i Tessinska huset eller det s. k. slottet. Han ålades dock naturligtvis att välja andra jurymän. Som kamrater åt de furstliga jurymännen hade titulus Ström utsett — skräddaremästaren Carl Johan Danielsson och fi. d:r Joh. Damm. ) Stycket är värdt att ses och höras till och med blott för fru Jacobssons uppträdande i uppvaknandets scen i första akten. Det är fullt af naivt behag. 2U—.4c(C—Ea.. — ä ö ——c c t Nr År NEN