talen ungetår desamma som år 1852. Ar 1863 utvisade vallistorna ungefär samma antal, men de röstandes antal var större, neml. 7,283,028. Regeringens kandidater fingo visserligen 5,362,320 röster, men oppositionens representanter 1,863,672. Oppositionen hade således under de sista 6 åren vunnit inemot 1 million röster. Det kan väl med skäl antagas för troligt att denna gång oppositionen skall visa sig vara ännu starkare, likasom otvifvelaktigt valkampen skall bli ännu häftigare. Men det oaktadt råder ej tvenne meningar derom, att icke regeringen äfven denna gång skall kunna inför verlden visa, att den stöder sig på landets vida öfvervägande flertal. Hittills har emellertid oppositionen iynnerhet i Paris vunnit afgörande seger, och har dess slutna falang derifrån utgått. Det måste naturligtvis vara kärt för regeringen att bryta sönder denna opposition, emedan hon, om hon deri lyckades, skulle kunna framhålla, att hennes styrka okats i stället för minskats i sjelfva kullstörtningsidernas härd, det alltid oroliga, jäsande och bullersamt oppositionela Paris. Härpå riktar hon nu sin väsentliga sträfvan. Såvidt man känner, vilja hufvudstadens nuvarande representanter: Thiers, Carnot, Emile Ollivier, Picard, Garnier-Pages, Gueroult, Darimon, Jules Simon och Pelletan åter uppställa sig som kandidater. Men dessa namn ha ej alla längre hos deu stora massan samma klang som förut. Det finnes en ytterligare venster, än deras, hvilken alltmera ökar sina leder. Denna vensters män ha på senare tider upprepade gånger uppträdt på en mängd offentliga möten, som hällits i den franska hufvudstaden, der de gjort sig bemärkta genom sitt våldsamma revolutionära, stundom äfven ateistiska språk. Sådana stora och nedrifvande ord ha såsom vanligt utöfvat verkan på massan, hvilken i sitt oförstånd gör orden lika med handling. Mången röst har härigenom beröfvats de ofvan nämnda oppositionsmännen, af hvilka för öfrigt mer än en direkte förolämpats på tolkmötena. Flera arbetare komma derför att rösta, i stället för på dessa, på ytterlighetsmän. Härigenom blir valenheten i väsentlig mån sprängd. Dessutom hafva de ofta nämnda allmänna mötena, genom det omstörtningsspråk som på desamma blifvit fördt, bäst lagt i dagen, huru väl behöfligt det är, att de som älska ordningen hålla ihop, för att undgå nya revolutionära stormar. Dessa omständigheter begagnar regeringen nu med skicklighet, för att genomdrifva val af regeringsanhängare, så att det ingalunda är otroligt, att Paris skall hädanetter bli representeradt af mer än en sådan. På detta sätt går massan despotismens ärenden, i det hon viker ifrån den kraftigt men säkert arbetande liberala kärnan. Men massan utgöres af arbetare af tvenne slag: ordningens vänner och bullersamma okunniga. Fill de förra vädjar nu franska regeringen särskilt genom sin skrift Bref till en valman, nvilken är inspirerad af kejsaren sjelf och inochåller en ötversigt at de förbättringar, som under kejsardömet gjorts i arbetarnes sociala sorhållanden. Till affärsverlden vädjar regeringen med ev annan skrift, som snart skall utkomma och enligt Constitutionnel skall hufvudsakligen i nehålla statistiska upplysningar ang. de förb .uringar, som under det andra kejsardömet genomförts i alla olika grenar af statens finanser och det allmänna välståndet. Äfven från prins Napoleon väntas en vädjan till allmänheten i en bok, hvilken skall under titeln Den monarkiska demokratien innehålla en framställning af tamiljen Bonapartes roll i den samtida historien. Rörande den sransk-belgiska srågan skrifves till ÅPatrie från Briässel: Å Hennegau, i provinsen Hamur, i provinsen Littich, i Luxembourg, i Södra Brabant och i en del af Flandern ha demonstrationer egt rum, for att begära nya ekonomiska inrättningar med Frankrike samt förnyandet af 1861 års tördrag. Befolkningen i Mons Centrums och Charlerols kolbecken har till regeringen insändt mycket utförliga petitioner, för att bevisa, att den fråga, hvarom det här gäller, är för densamma en fråga om lif och död. I detta ögonblick visar sig ett fullständigt omslag inom den allmänna meningen i Belgien, och de inflytelserikaste deputerade ur majoriteten, hvilka voterat lagen af d. 23 Febr., uttala högt sitt bifall öfver den försonliga hållning, som kabinettet intagit. I sammanhang härmed må nämnas ett, ehuru fast otroligt rykte, att ett bolag at preussiska aktieegare, dertill drifvet af preussiska regeringen, skall hafva underrättat kabinettet i Brissel om, att det tänkte träda i underhandlingar med Grand-Central-Belge-bolaget om inköp af linien Antwerpen-Aachen, hvarmed naturligtvis en fientlig parad skulle vara afsedd mot de franska försöken att genom inköp af ett par belgiska bibanor understödja den allmänna samfärdseln, handeln och industrien. Heldre än att oupphörligt ställa sig i