Från Utlandet. Det är märkligt att se, huru valrörelsen redan griper omkring sig i Frankrike och der sätter alla sinnen i rörelse. Det artar sig till en liflig, kanske i flera fall våldsam kamp, i hvilken partilidelsen otvifvelaktigt skall göra sig skyldig till för frihetens egen skull beklagansvärda utsväfoingar och ytterligheter. Det blir emellertid en intressant månad denna, i hvilken vi nu inträdt, alldenstund det just är förspelet till valstriden, som fängslar intresset, i det att i detsamma de olika meningsskiftningarne häftigt bryta sig emot hvarandra och intrigernas spindlar, som först underminerat terrängen, efter hand få lemna rum för de blottade stridsmännen, hvilka med afkastade masker vid valurnan afvakta sitt öde. Förhållandena i Frankrike äro af den största vigt för hela Europa och isynnerhet för dettas mindre stater, hvilka äro af Frankrikes styrka i så väsentlig mån skyddade till sin rätt. Man kan derför ej undra öfver, att valrörelsen i Frankrike redan så mycket tillvällat sig uppmärksamheten, isynnerhet om man betänker, att, i händelse valen skulle angifva en inre splittring af någon betydelse och dermed en svaghet skulle framträda, öfriga intriger skola från andra håll bedrifvas, för att ytterligare öka splittringen och undergräfva kejsardömets maktställning, i förhoppning om att man derigenom skall kunna utföra egna äregiriga planer, hvilka hittills endast genom Frankrikes maktspråk motarbetats. Man kan t. ex. tänka sig, hvilken söt lukt det skulle vara för Preussen, om en så stark opposition mot regeringen skulle ur valen framgå, att man kunde lita på frånvaron af den styrka, som blott enigheten gifver. Det är också egendomligt att se, huru de tyska tidningarne redan med en ifver, som vore värd en bättre sak, hopplocka äfven de obetydligaste småsaker, för att deraf skapa en murbräcka mot kejsardömet. En i Paris utkommande tidskrift Revue Moderne meddelade redan för ett par veckor sedan en särdeles intressant statistisk upplysning om, huru folkets deltagande i valen oafbrutet stiger. År 1852 uppgick de inskrifna valmännens antal till 9,836,043; af dessa röstade endast 6,222,983. På de officiela kan