gen derefter till Norrköping. Likaledes an ser man alla segelleder söderifrån längs Östergötlands kust upp emot den södermanländska vara fria för is, emedan ingången rapport om isarna på Tvären och i farleden norr om Säfvösund d. 23 Mars ej mera voro gångbara. . — Om det å Dramatiska teatern uppförda nya stycket af E. Cadol De onyttige och första återgifvandet deraf yttrar en rec. i P.-T. följande: Stycket har i sitt hemland gjort uppseende. Äfven oss svenskar tilltalar detta arbete, mindre dock genom originalitet i anläggningen och karaktersskildringen än genom den smak och finess, hvarmed detaljerna äro utarbetade, och framför allt derföre att förf:n skyr det moraliskt vidriga, hvilket deremot den naturalistiska, franska teaterskolan gerna tager till föremål för sin behandling, Man kan väl icke säga, att lifvet visar sig för förf:n i sin djupaste allvarliga mening, då det framställes med blott tvenne poler, rikedom eller ruin, och då äktenskapets ide obetydligt höjer sig öfver begreppet af motsatsen mot en onyttig tillvaro. Men hans sträfvan är ädel, han bekämpar den lättjefulla verldsåskådningen, att nöjet är hufvudsaken, och hans tankar gå i den rätta riktningen: att det goda i menniskonaturen icke kan förqvälvas af det dåliga. Grefve Paul de la Fornoye (hr Fredrikson) med sin unga vän Henry Potey (hr Hartman) tillbringar, omgifven af åtskillga vänner, ett dagarilvarelif, som lemnar en lika stor tomhet efter sig i sinnet som i börsen. Hans syster, fru Mesvard, (fru Swartz) och hennes man (hr Hedin) bemöda sig att rycka honom derur och lyckas derigenom att han fattar en verklig böjolse för Generieve Siguin (fru Hvasser), en ung flicka, som för sitt under barndomen mindre fördelaktiga yttre uppfostrats som en slags Cendrillon inom familjen. En gammal narr, lika egoistisk som narraktig, baron de Trevires (hr K. Almlöf) intager en framstående plats bland Åde onyttige. En betjent (hr Nyforss), som gjort besparingar, nästan al tvång, säger han, i tjensten hos grefven, hör nästan också dit; men icke så den arbetsamme och redbare notarien Desrives (hr Callmån). Framställningen på scenen är, af alla de spelande i hög grad tillfredsställande. Hos br Fredrik son finna vi alla fagerna af rollen konstnärligt fram hållna och skulle än icke hans förklaring på balkongen för Genevitve göra allt det intryck som åsyftas, tillskrifva vi det den något tvungna ställningen och kontrasten mot hans antecedentia. Hr Almlöf undviker i de aldra flesta fall lyckligt faran af att lemna en förnyad upplaga af hans omtyckta Schumrick. Masken är ganska väl funnen. Den framropning, som kom hr Hartman till del lör hans spel särdeles i andra akten var väl förtjent för den måtta, han förstod att iakttaga. Hr Hedin har ovanligt nog en roll af icke komisk natur, men icke desto mindre utför han den väl. Hrr Nyforss och K. Almlöf hafva deremot det mera muntrande på sin lott. Som fru Mesaard utmärkte sig fru Swartz mycket fördelaktigt; hennes spel var okonstladt, varmt och uitrycksfallt. Fru Hwasser gaf åter prof på sin förmåga att uppmärksamma och tydliggöra de fina dragen hos den karakter, hon iklädt sig. Scenen framför spegela i andra akten tillvinner på sådant sätt åskådarens bifall både åt författaren och framställarinnan. — Då slagtaren Westberg och hans hustru, boende vid Charlottenburg utom Norrtull, sistl. Påskafton vid 11-tiden på natten åkte hem från hufvudstaden och hunnit till en backe innanför Hagalund, steg mannen Westberg af åkdonet och gick bredvid detsamma, men hustrun satt qvar derpå. I detsamma framrusade från skogen en karl med en stör i handen och tilldelade W. ett svårt slag, så att denne föll omkull. En brottning uppstod derefter mellan rånaren och fru W., hvars högljudda rop om hjelp dock förskräckte bofven, så att han lopp till skogs. Sedan W. sansat sig fortsattes vägen till hemmet, men vid framkomsten dit fann fru W. sin penningväska, innehållande c:a 160 rdr, vara försvunnen. Man begaf sig åter vederbörligen beväpnad till ställev der rånet begicks och påtralfade i en buske vid vägen väskan med dess dyrbara innehåll. — Förlidet år blef en arbetskarl rånad på samma ställe. EA —