gre graderna. Alla böcker, som utgifvas af sällska pet, skola tryckas i chiffer och noga förvaras af medlemmarne i förseglade paketer, på hvilka läses: Min begäran som döende är, att denna paket öfverlemnas oöppnad till —4. All denna hemlighetsfullhet ingifver naturligtvis den tanken, att något riktigt underbart skall anträffas i de kapitel, som följa på reglorna, och hvilka lofva att inviga läsaren i Vestas, Ceres och Minervas mysterier. Men detta löfte blir icke rätt väl uppsyldt. Det ligger intet synnerligt nytt eller intressant i den underrättelsen, att Josefs upphöjelse till den högsta värdighet i Egypten gjorde honom till allsmäktig i detta land, eller i uppgiften, att Åläran om belöningar och straff i ett annat lif förkunnades vid Ceres och Bacchi mysterier, Boken är sjelf ett mysterium, som det ej är lätt att förstå. Den är för Jång för att vara ett skämt, ty den innebåller ett par hundra sidor och har kostat mera att trycka än någon gerna kan antagas ha veJat kosta på en hoax. Är det möjligt, att det sällskip, om hvilket den talar, blomstrar ibland oss? Eller är boken blott ett förverkligande af någon toks santasior, hvars galenskap består i att ett sällskap af qvionor skulle kunna bevara en hemlighet. En spekulatif bokhandlare i Conn:eticut hade för att locka kunder sistl. Jul i sin boklåda föranstaltat en omröstning om hvem som vore den skönaste flicka i staden. Hvar och en, som köpte något, äfven den minsta smäsak i hans bod, fick på julafton från bokhandlaren mottaga ett praktfullt inbundet album för 200 porträtter. Måhända använde den så påfallande firade skönheten det erhållna albumet esill att deri förvara Bina trogna tillbedjares konterfejer, men var månne albumet tillräckligt stort för petta ändamål?! IIundarne i Berlin. För 4 år sedan funnos i Berlin 7,000 st. hundar. För närvarande har antalet stigit till 10.950 och denna tillväxt har egt rum, oaktadt den årliga hundskatten af 3 Rthlr och kungörelse om anskaffande af munkorg. Af detta antal hundar begagnas ungefär 2,600 till dragare, så som bruket är öfver hela Tyskland. ID)Djupt i hafvets. År 1797 lemna de engelska stregatten ÅThe LutiniX London, destinerad till IIamburg, medförande en dyrbar last, afsedd sor understödjande af Hamburgs börs äfvensom de i Hamburg liggande trupperna. För sistnämnda ändamål funnos 140,000 guinger ombord; den öfriga lasten var försäkrad i Lloyds för 900,000 Å storl. och i Hamburg för 160,000 Å eterl. samt utgjordes af guldoch silfverpieser, konstföremål m. m. Emellertid gick The Lutini under resan till botten vid ön Ter Schelling. Närmaste tiden efter skeppsbrottet låg fregatten ännu synlig under vågorna och man lyckades derur med tänger o. dyl. uppfiska effekter till ett värde af c:a 13 mill holl. gulden. Så småningom sjönk den dock ner i sanden och glömdes bort, ända tills 1821, då ett aktiebolag bildade sig för att bringa i dagen den på djupet dolda skatten, Aktiekapitalet gick emellertig utan resultat förloradt. År 1857 företog sig en hr L. Taurel att pejla djupet med den lyckliga framgång, att han icke allenast kunde återbetala det ursprungliga aktiekapitalet utan äfven hade en vinst af 60 proc. på affären. Nutidens vigtiga uppfinningar i sättet att upptaga sjunkna fartyg ha nu uppmuntrat en hr ter Muelen i Amsterdam till att våga ett nytt försök. Han har afslutat ett lån å 30,000 gulden samt anskaffat nödiga dykareapparater samt ett ångfartyg och tror sig formedelst dessa intill slutet af år 1870 ha bragt i dagen de i sanden förbo gade skatterna. Skall han bli lyckligare än sina föregångare? Intressenterna i hans företag hoppas nog det, men det är framtiden förbehållet att besvara frågan.