rorvs till Landstingen, af hvilkas kända intresse för folkundervisningen man torde kunna förvänta, att bilrag för detta ändamål icke skola vägras; — hvar; jemte — ombuden torde böra fästa hushällssällskabernas oppmärksamhet på nödvändigheten att vidiaga för redelser, för att sätta industriens och husslojdens id kare i tillfälle, att, på ett för vårt land hedrande och för industrien gagnande sätt, deltaga i den till nästa år, efter bvad förmales, beslutade industriexpositionen i Köpenhamn. Öfverläggningen om den första af dessa punkter, den som handlar om undervisningen i folkskolorna, varade i nära tre timmar. Meningarne voro synnerligen delade angående lämpligheten af att påbörda folkskolan en undervisningsgren till. Det var br Fock, som först väckt) fråga härom, och han för sin del ansåg sig på anförda skäl böra afråda bifall till förslaget. Det vore mycket bättre, enligt hans tanke, att anlägga slöjdskolor här och der på ställen, der de bäst b-höfdes. Hr Sparre betonade, att det egentligen var meningen att barnen i folkskolorna skulle få lära sig linearteckning, en kunskap synnerligen egnad att underlätta deras förvärfvande af slöjdskicklighet, när de blifvit äldre. Hr J. O. Mörner yrkade på det bestämdaste afslag; ban sade att folkskolan har till ändamål att meddela den nödvåndigaste teoretiska undervisning; det kan vara nog att folkskoleläraren derjemte redan skall vara trädgårdsmästare, gymnastiker och till hälften militär. Andra talare menade att folkskolan bar till uppgift att i främsta rummet lära barnen låsa och skrifva samt derunder utbilda deras förstånd. Det kundo icke skada att barnen finge sysselsätta sig litet mindre med katekes och bibliska historien; måhända skulle derigenom tid till att låra dem en swula linearteckning kunna beredas. Denna punkt blef emellertid till sist asslagen. 2:dra och 3:dje punkterna bisollos ester kortaro diskussioner; likaså allt, bvarom komitn tillstyrkt ombuden göra framställning hos hushällningssällskapen, med undantag likväl af sista punkten rörande vidtagande af förberedelser med anledning af industriexpositionen i Köpenhamn. Det ansågs att, då man icke hade någon officiel underrättelse om att en sådan exposition kommer att ega rum, och då ingen inbjudning till deltagande deri ännu ankommit, kunde man ej fatta ett sådant beslut som det söreslagna. Till punkten om inråttande af s. k. läroverkstäder, tillades orden: eller slöjdskolor. Beträffande hr K. Posses motion om åtgärder för ordnande af jordbruksfastighetskrediten, beslöts, i öfverensstämmelse med motionen, tillsättande al en komit utaf fem ledamöter, med uppdrag att till ombudens nästblifvande sammanträde utarbeta och föreslå de åtgärder som äro af beholvet påkallade för jordpiukslastighetskroditens bättre och tidsenligare ordnande, och med särskildt fästadt afseende på, huruvida ej inteckniogsgarantiföreningar här i riket med fördel så väl för den långifvande som den lånsökande kunde bildas för jordbrukssastigheter, och i så fall utarbeta så väl reglemente för en sådän förening som ock uppgöra förslag buru riket bör indelas för bildande af dylika föreningar och det sammanhang de i alla fall sing emellan måtte ega, för att ej genom flera och hvar för sig isolerade föreningar möjligen komma att skada eller motverka hvarandra. Till medlemmar i denna komite utsågos bärefter hrr v. Möller, Mannerskan:z, Caspersson, Sparre och De Mar6. Om någon af desss afsäger sig uppdraget, eger komitän komplettera sig sjelf. Komiterade få icke beräkna något arfvode; ombuden ensägo sig till och med förhindrade bestämma att sekreteraren skall ha någon ersättning, Den mening gjorde sig bland dem allmänt gällande, att de ej hade bemyndigan le ädraga hushållningsdällskapen några kostnader. Först kl. 3411 e. m. slutades sammankomsten. Hr Sparre betygade ordföranden ombu ens tacksamhet. Skånska frälsebönderna äro fortfarande stadde på reträtt och allt flera af dem, som förut satt sig upp emot sina egendomsherrar, begära nu att få återvända till sina länge åsidosatta skyldigheter, hvilket, med ett och annat undantag, beviljas. Krisen kan således, säger Ystads t:g, anses vara öfverstånden, törutsatt nemligen att upphofsmännen till den olyckliga rörelsen bli straffade som de förtjena. Industririddare. Mångahanda äro sitten, hvarpå bedrägerier i våra dagar utöfvas, och ändå påhittas alltid nya knep för samma lofvärda syfte. Se här något nytt i den vägen, som står att läsa i senaste numret af Upsala-P:n: -Ett snyggt herrskap eller ännu tydligare ett gämre herrskap, en man och en qvinna, kallsnie sig herre och fru, hit ankomna från Stockhom. hafva under de senaste månaderna härstädes utvecklat en lika flitigt skött som inkomstbringande iadnstri, gäende hufvudsakligen derpå ut att genom bedrägeri vid vexel bereda sig inkomster. De inträda å försäljningsställen, helst då inga andra köpare der finnas, köpa någon småsak, värd några ören, och framlemna en sedel på 5, 10 (vanligast) eller 50 rdr för att betala med. Dervid händer då alltid, att säljaren vexlar orätt, så att vid vexel af 5 och 10 rdr fattas I rdr cch vid vexel af 50 rdr fattas 5 ellur 10 rår. Och så ster är den betalande herrn3 fingerfärdighet att aflägsna en och annan af de mottagna sedlarne, att säljaren, så obegripligt det än må förefalla honom, måste tro, det ban gifvit för litet tillbaka, samt anse sig skyldig att fylla bristen. En mängd berättelser om heriskapets mandater cirkulera, utvisande, att de förstått härstädes göra ganska goda affärer, hvarföre faan Ia nn lära ÄEnäan halvifva sin affär med sedlar