sätta sitt värf. Från alla håll ropas jo! jo! eller nej! nej! Medlemmarne springa under. allmän förvirring om hvarandra. Butler: Jag appellerar från ordförandens förklaring. Wood (demokrat): Jag kallar general Butler till ordningen. Butler: Vi få väl se om vi här ännu ha några rättigheter! (representanthusets medlemmar uppmuntra honom med tecken och tillrop). Ordf. Wade (som ej ser sig om efter Butler): Rösträknarne torde fortsätta sitt arbete. Butler (ropar. med hög röst): Tager ordföranden emot mitt förslag? Wade (trotsigt): Nej! (starkt skratt från representanternas sida). Butler: Jag appellerar då från ordförandens förklaring. W.: Ordföranden tager ej emot denna appell. (Skratt och bifall från senatens sida). B.: Är det ordförandens mening, att senaten kan öfverrösta representantkammaren? (Från senatens sida upprepade rop till ordningen, under det reprosentanthusets medlemmar upphetsa Butler. Denne intager en hotande ställning, vecklar upp ärmarne till armbågen och ropar): Jag kan ej förstå, att folkets representanter kunna bli öfverröstade. Jag påstår, att senaten icke kan kullkasta kammarens beslut, och jag vet att jag på min sida har kammarens mening. Ar det ej sannt? (Vid dessa ord vänder sig Butler om till de kringstående, hvilka ropa: jo! under det att från andra håll ropas: nej!) Butler fortfar: Nå, skola vi då komma till saken? Wade: Någon debatt är ej tillåten. Butler (häftigt): Jag vill ej debattera. Vi tåla ej här några godtyckligheter. Wade (kallblodigt): Om herrn icke vill debattera, gör han bäst i att sätta sig på sin plats! (skratt och bifall. Butler: Jag appellerar från ordförandens uttalanden. Wade: Eder appell mottages ej. Butler: Jag appellerar från denna förklaring! Wade: Rösträknarne skola fortsätta sitt arbete! — På detta sätt fortfor ordtvisten under flera minuter; general Butler ropade: Jag appellerar!, v. presidenten ropade till ordningen, hela församlingen, både konferensmedlemmar och åhörare, voro i fullt uppror. Midt under denna förvirring reste sig representantkammarens ords. Golfax, lät alla obehöriga personer i salen afligsna sig, återställde lugnet och förklarade Wades handlingssätt vara riktigt. Men tvisten blossade genast derefter åter på nytt upp. Butler: Ordf. hade rätt att handla så som han gjorde, men det sätt hvarpå han gjorde det, utan att vilja höra eller besvara mina frågor, är en grof förnärmelse mot kammarens rättigheter. (Allmänt larm). Om kam: maren kan i förening med senaten besluta att en stats röster icke skola räknas, så kunna ju kongressmedlemmarne kullkasta resultatet af alla enskilda staters röster. Fösamlingens medlemmar börja nu åter skrika om hvarandra, Butler begär att bli hörd, ordföranden kallar honom till ordningen; Butler och hans vänner upprepa sina protester. Ordföranden svarar, att för hans skull kunna de gerna protestera, så länge de vilja. I st. f. sammanhängande tal höras endast hotelser och skällsord. Ordf. Wade ger den tillkallade sergeant of arms befallning att arrestera en och hvar, som motsätter sig ordf:s befallning. Först efter det stojet varat i mer än en timme, blef rösträkningen slutad, hvarefter Grant och Colfax förklarades valda till president och vice president. Denna upphetsning anses vara inledningen till nya förvecklingar mellan de olika statsmyndigheterna och såsom signalen till cn våldsam splittring mom det republikanska partiet, en splittring som redan utvecklat sig under flera månader och isynnerhet efter processen mot presidenten Johnson. Eftersom vi äro på tal om Nordamerika, må här nämnas, att dess gesandt i England, Reverdy Johnson, fortfarande fasthåller vid sina förhoppningar om en lösning i godo at Alabama-tvisten och att han fortsätter sina sträfvanden i denna riktning. Times vill ej frikänna honom från en något sangvinisk uppfattning af ställningen, men delar i öfrigt hans öfvertygelse om, att det ej skall komma till något krig med Nordamerika. Bladet siger: Vi ha hatt oräkneliga tvistefrågor med Washington, sedan det blef regeringssäte, men det är mer än ett halft sekel sedan ett fientligt skott vexlades mellan de båda makterna. På båda sidor har det alltid visat sig olust