A Fran Utlandet. Det är märkvärdigt att se huru Frankrike vid hvarje tillfälle då någonting af vigt der förhandlas, fäster vid sig den allmänna uppmärksamheten. Blott deraf kan man sinna, hurusom det ännu onekligen intager första rummet bland Europas stormakter; ty hvarför skulle man annars med så ifrig uppmärksamhet följa alla, äfven de minsta vindkast, som inträffa derstädes? Hvad som nu på detta sätt synnerligt iakttages, är debatten inom lagstiftande kåren angående staden Paris finansiela förhållanden. Vi meddelade härom i går en kortfattad redogörelse; i dag fullständiga vi detta med följande referat: Garnier-Pages inledde debatten, sägande: Det är nu på tiden att undersöka, på hvilken sida rätten är i don stora diskussion, som sedan lång tid tillbaka utspunnits mellan den stora allmänbheten och pressen å ena sidan samt hr Haussmann och statens öfverhufvud å den andra. Statsöfverhufvudet och Seineprefekten ba utkastat en stor plan. De ha velat bygga en ny hufvadstad, och för detta andamål ha de i månget tal, vid mången bankett prisat sig sjelfva och tadlat sina motståndare. Planen är icke ny. Äfven under Juliregeringen och republiken gjorde man de osunda stadsqvarteren sundare och ville så småningom genombiyta de af trafiken fyllda gatorna. Oppositionen har ej heller förebrått regeringen hennes lyckliga och märkvärdiga förbättringar. Hvad den förebrår henne, är, att riktiga måttet öfverskridits, att en obållbar ställning skapats. Har hon rätt deri? Eul. berättelsen äro 1,865 mill. utgifna. Är det att ikttaga måtta? Åtminstone borde man väl vid arbetena haft ändamålet för ögonen. Visserligen ha nödiga gator anlagts, osunda qvarter förbättrats, men då man skapade Trocaderoa, skedde det derför att det i denna del af Paris saknades luft? Då man ledde Boulevard Haussmann genom stora trädgårdar och palatser, ville man då gifva tillträde åt luftvex lingen i ett annat osundt qvarter? Nej, det var bara för att behaga den man, som ville gifva sitt namn åt denna boulevard. (Buller.) Och under det man utöfvade detta slöseri, försummade man andra qvarter, i hvilka arbetena voro oundgängligt nödvändiga, der de bortslösade penningarne skulle bättre användts. Min kollega Jules Simon skall för eder utkasta den sorgliga taflan af det nya Paris ställving. Ändamålsenligheten har hka litet iakttagits som måttan. Oppositionen har förutsagt, hvad som nu inträdt. — Seineprefekten förklarar i dag, att staden skall år 1870 ha ett öfverskott af 30 millioner, hvaraf en del kan användas till mivskning i skatterna. Fabrikanterna i Paris räkna på detta öfverskott, för att få bort accisen för stenkol, bryggarne för fri isinforsel, hvilkeu de behöfva, svårt tryckta som de äro, genom den utlandska konkurrensen. Nåväl, dessa 80 millioner äro en chimere. De existera icke. Man framställer dem för oss, för att göra det timade mera antagligt för oss. Men detta är en förvillelse, hvilken skulle under en parlamentarisk styrelseform tvinga Seineprefekten att genast afgå, ty om det finnes tillåtna irringar, så finns det äfven otillåtna. — Tal. bevisar genom jemförelse mellan de sex olika budgeterna, att detta öfverskott ej finnes och fortfar: Det är oundgängligt nödvändigt att förekomma återvändon af dylika missbruk, att göra elut på en dylik belägenhet. I stället för ett öfverskott om 30 millioner, finns det snarare en brist. Men låt oss icke mera tala om öfvorskott. Lätom oss lemna å sido dessa lögner (larm), som äro ovärdiga en stor torsamliog. Ställningen är tillräckligt svår, för att berättiga eder inblandning. Man har ingått förpligtelser, man har gjort löften — hur skall man hålla dem? Hvad skall man säga fabrikanterna, bryggarne? Oktrojerna kuona ej upprätthållas, de måste undertryckas eller åtminstone förminskas. Man kan ej samtidigt ha frihandel vid gränsen och tull vid stadsporten. Revolutionerna ha följt på hvarandra samt ledt till den allmänna rösträttens införande och till folkets suveränitet. Men den mater:ela jemlikheten, skattejemlikheten har ej gjort samma sramsteg. ÄAnnu i dag trycker skatten tyngre på de fattiga, än på de rika (rörelse). Nåväl, dagen är inne att göra för skatten, hvad som gjorts för den politiska jemlikheten. Uifinnen medel att omkodra uktrojen; studeren ätminstone denna vigtiga fråga. Tron mig, om j åstadkommen skateejemlikhet, skolen j ha tagit ett stort steg till medborgarenas enande (bifall på oppositionens bänkar) Picard erhöll genast derpå ordet och sökte att ett kraftigt tal blotta de homliga lånen, hvilka allena gjort erbetenas fortsättande möjligt, såväl som Je finansmanövrer, hvilka stadens förvaltare å sin sida nvändt. Detta är ej ministrarnes konstgrepp, sade jan, men vi ha rätt att spörja. huruvida Seinepreekten är underordnad ministrarne och lagstiftande såren — Till slut uppmanade han denna senare att ej neddela ansvarsfrihet. . . Regeringens kommissarie, statsrådet Gonteur, nottrådde de båda föregående talarno i ett anförande, ivilkee ingalunda kan kallas matt, såsom likväl efer tyska tidningar förut sagts. Han sade väsentlien: År 1852 utgjorde hufvudstadens ordinarie iniomster 52 mill. fres, hvilken summa öfversteg utifterna med 23 mil. Från dessa 23 mill. bör man ock draga 10 mill, hvilka begagnais till amorteing af äldre skuld, och 13 mill. voro således dispoibla. Det var med denna summa, vom Haussmann af gig till att omskapa Paris eller rättare till att kapa ett nytt Paris. Om man vill veta, huruvida H Re I(t: 223 KR