handahållas de af missväxt lidande kommuner inom Kronobergs län. Ingeniörföreningen hade i Fredags i Stockholm sitt första sammanträde för året. Under diskussionen öfver de för sammankomsten uppställda frågorna, ådrogo sig de tvenne nedanstående mera allmän uppmärksamhet: Den första frågan lydde: Om den fasta och rörliga materielen vid våra jernvägar? Sekreteraren prof. Ångström refererade hvad erfarenhet man i utlandet bade vunnit om begagnandet af gjutna eller smidda jernvågsbjul. — I Amerika och särskildt vid de kanadensiska jernvägarne hade man numera börjat utbyta de smidda jernvägshjulen mot gjutna och funnit dessa senare vida öfverträffa de förra i utbållighet. Afven i Tyskland, och isynnerhet vid de österrikiska jernvägarne, begagnas numera gjutna hjul, hvarigenom betydliga besparingar i trafikkostnaderna åstadkommi:s. Intendenten Ellworth redogjorde för användningen al inländsk materiel; yttrade att numera kunde man hoppas att få all jornvägsmateriel inom landet, både räler, lokomotiver och vagnar; men fann tillika något vägsamt att inleda våra fabrikanter på dessa tillverkningar, då någon motsvarande alsättning icke vore att påräkna inom vårt land. Vidare. sförekommo några olika förslag till nya rälkonstruktioner, hvarigenom vigten å rälerna skulle kunna nedsättas, och till följd häraf anläggvingskostnaden pr mil nedsättas med öfver 20.000 rdr. Den andra frågan af intresse var: Jemförelse mellan de resultat, som erhållits vid berysprängning med nitroglycerin och dynamit? Länga och sullständiga ashandlingar i detta ämne hade inkommit från den för bergsbandteringen mycketanitäskande bergmästaren Sjögren, älvensom sran grufingeniören vid Åtvidaberg Nordenström. Begge uttalade den bestämda åsigten, grundad på praktiska försök och mångårig erfarenhet, att dynamiten vid grufbrytning ingalunda ersätter den numera förbjudna nitroglycerinen. Flere talare voro ef samma tanke och uttalade densamma med mer eller mindre skärpa. Man hantydde till och med på, atv nitroglycerinsorbu det icke så alldeles tillkommit utan det gamla Nobelska bolagets goda minne. Dynamiten vore nemligen icke att anse annat än som en utspådd eller utblandad nitroglycarin, alldeles enahanda med de förslag, som man någon gång gjort att utblanda vanligt bergkrut med sågspån o. 8 v. Också visade gig effekten i proportion härefter. I stenbrotten vid Carlberg, hvarifrån sten hemtas till sammanbindningsbanan, hade dynamiten visat sig alldeles oduglig att lösgöra så stora stenblock, som äro nödvändiga att deraf vidare tllskapa rektangulära block. — För detta ändamål hade till och med ammoniakskrutet visat sig ändamålsenligare än dynamit. Sedan frågan således blifvit belyst från flera sidor, formulerades af ordsöranden, på förslag af en och annan talare, en proposition, som efter votering blef föreningens beslut, nemligen att föreningen ansåg önskligt, att en undersökning kunde verkställas för utrönande af huruvida ieke förbudet mot nilroglycerinens användande mätte kunna upphäfvas. Jernvägen mellan Kalmar och Södra stambanan. Ett talrikt besökt jernvägsmöte, samladt på inbjudning af landshötdingen frih. Sköldebrand, hölls d. 22 sistl. månad i Kalmar för öfverläggning om en jernvägsanläggning mellan Kalmar och södra stambanan. Etter en vidlystg diskussion kom man till det resultat, att en komitå utsågs, hvilken fick i uppdrag, att dels sätta sig i förbindelse med en utländsk kapitalist, från hvilken anbud ingått, att törskjuta penningar för banans anläggande, dels vidtaga andra i sammanhang med saken stående förberedande åtgärder, och skulle, sedan komitön fullgjort sitt uppdrag, ett nytt möte hållas. Till ledamöter i itrågavarande komi:ö utsåg mötet rektor Törnebladh. provincialiäk. d:r Söderbaum, konsul Carl Hasselqvist, handl. Joh. Jeansson och possession. L. Nilsson. Örebro ensk. bank hade i Fredags bolagsstämma, dervid bl. a., enl. Nerik. Alleh., följande förekom: Utdelningen bestämdes till 6 procent eller 12 rdr pr aktie. Dock fatta des detta beslut, som förutsätter de lidna betydliga förlusternas utjemnande under flera år, först efter en stunds diskussion. En delegare yrkade nämligen, att man nu skulle på en gång afsätta ett belopp, som anses motsvara samtliga förlusterna och utdela endast 3 procent, hvilket antogs vara den verkliga vinsten; men flertalet önskade högre utdelning, och så fastställdes. denna till 12 rdr. Härtill åtgå 122,484 rdr. Ytterligare upplupna så kallade vinstmedel utgjorde 43,268 rdr, som reserverades under 2 olika rubriker. — Aflöningsstaten undergick endast den förändring, att för ytterligare en bokhållares anställande vid hufvudkontoret anslogs ett belopp af 1,000 rdr. Sålunda uppgå aflöningarne nu till 32,250 rdr, oberäknade de vinstmedel till belopp af högst 5,000 rdr, hvilka kunna komma verkställande direktören till godo enligt det med honom träslade aftal. Till ledamöter i styrelsen återvaldes: bruksegaren Selim Ileijkensköld, handl. I. Wistelius, direktör Er. Rahlön, kapt. A. Coyet, bruksegaren P. F. Brandelius, bandl. J. W. —1— -— —2—