dandet af detsamma för att afvakta resultatet af ett förhör med nämnde prestman, som (för höret nemligen) för icke så längesedan hållits. Till detta förhör infann sig dock aldrig kyrkoherden Palmgren. Det var kanske det rysansvärdaste af hela historien. I Paris, dårskapernas hufvudstad, har en plan bragts å bane, som väl höfves en befolkning, hvilken mer än någon annan ilefver för dagen, Ett spekulatift hufvud har nemligen gjort ett anbud om förhyrandet af de s. k. Magasins reunis, den bekanta storartade utsäljningslokalen i Paris, hvars affärer sör någon tid sedan afstannade, sedan man förgäfves sökt realisera den iden, att hvarje köpare erhöll en obligation, betalbar efter ett visst antal år. Den spekulative vill inrätta hela den stora byggnaden till ett slags Hötel Garni, hvarest hyresgästerna mot en viss, bestämd årlig afgift icke allenast skulle erhålla en efter priset afpassad, komtortabelt möblerad bostad, utan äfven mat, tvätt, kläder och nöjen. Lokalen skullo nomligen äfven inrymma ett Caf Chantant, biljarder m. m. till hyresgästernas disposition, äfvensom ekipager. Afgifterna skulle variera mellan 1,200 och 14,000 rdr sv. årligen. Det omnämnes icke om etablissementet äfven skall omfatta — pantlånekontor och fattigförsörjningsanstalt, de sista tillflykterna för alla lyxens och fåfängans blinda dyrkare. De sista? Nej, de sista äro, tyvärr, Bicetre eller La Morgue!