öfver förlusten af den gudomlige Mendioroz. delikata mot hr Rohde. Om hans båda medbröders individuella jag en smula framträder dr Hal UP OTLTLAKROSCIL TTOLILIAL HG Å( Öp 4 sällskap med orkester, kostymer och hemmagjord kör, en kör bestående af mellan 20 och 30 unga och friska röster. Bland de engagerade artisterna befinner sig en, med hvars förträffliga röst och vårdade föredrag vår publik redan är bekant, vi mena m:ll Amanda Holmberg, som förut på platsen studerat den italienska operan i alla dess detaljer och öfverallt hvar hon uppträdt skördat bitall och beröm. Basisten Garcia lärer vara en artist af första rangen — det hörs för öfrigt redan på namnet! — och detta får väl trösta oss Kort sagdt, vi önska att vallt måtte gå braoch hoppas att i nästa krönika kunna så inregistrera ett nytt, förbluffande bevis på den gamla satsen, att Åför Gud och en teaterdirektör (alias: impressario) är ingenting omöjligt! Har hr Strakosch verkligen löst sin svåra uppgift så, som vi ha skäl att förmoda, vore det ur mer än en synpunkt sorgligt, om vår publik icke skulle hålla honom räkning derför. Att det understundom ser ut, som om här funnes en icke ringa publik, som är road af att höra god musik, intresserad af att uppmuntra dem som bjuda på sådan, syntes senast i Onsdags, vid den då å Elementarläroverket anordnade soiren till förmån för de nödlidande i Småland, en musikalisk tillställning som i alla afseenden kan betraktas som synnerligen lyckad, icke minst med hänsyn till det goda pekuniära resultatet. Lika stor framgång önska vi mill Holmbery vid den dramatisk-musikaliska soire, som hon nästa Måndag, med biträde af dir. Rohdes dramatiska sujetter och balettsällskap, ger å Nya Teatern, Programmet upptager arior ur LTa Favorita af Donizetti och Villars Dragoner af Maillart samt den af soiråegifverskan nyligen så förträffligt sjungna Majsången af Moyerbeer, Runebergs Kan ej och hr Ullbergs särdeles lyckligt funna balettdivertissement De fyra elementerna-. Omvexling saknas, som man ser, icke, alltså till Vvalencia — till Nya Teatern nästa Måndag! Hrr teaterdirektörer i landsorten borde bestämdt subskribera ihop en lagerkrans af zuld och ädla stenar och skänka den åt Frans Hodell, som genom sitt, vi hade så när sagt odödliga folkskådespel ÅAndersson, Pettersson och Lundström åt dem skapat en liten guldgrufva, för att tala med Skara Tidning. Sker detta (hvilket inom parentes sagdt nog torde vara skäligen problematiskt) så kan hr Hodell i sin ordning afstå några af bladen åt Nestroys efterlemnade arfvingar, ty från hans Lumpaziusvagabundus härrör ändå den ursprungliga iden till hela herrligheten. Sagde klöfverblad vandrade i Thorsdags för åttonde gången i hrr Rohdes, Ullbergs och Tivanders skepelse öfver Mindre Teaterns scen, för godt hus. Dock nu voro vi icke under masken, så vore det synd att säga, att icke han i Lundströms roll skapat en sjelfständig typ, lika oefterhärmlig och sannt komisk, utan att vara rå, som Drillen i Drillns operett, en annan af hr R:s glansroller. Ingen vill väl heller påstå att sagde skådespelare går i dimman från morgon till qväll, men si, det gör vännen Lundström. Å nämnde teater uppfördes i Tisdags för sjerde gången Ny firma och för tredje gången med m:ll Gurly Aberg i Claires roll. Den unga artisten utvecklade denna afton måhända ännu mera dramatisk kraft än förut, men visste på samma gång att med fin takt och qvinligt behag mildra det pinsamma i fjerde aktens mer än lofligt skakande scener. Stycket går nu mera öfver scenen med en liflighet och ensemble, som gör det vida mera njutbart än förut. Slottet Toto, ett stycke som vunnit mera bifall af publiken, än kritiken med godt samvete kunnat skänka det, lärer komma att aflösas af en annan Offenbachare: Perichole eller kungen och gatsångerskan, som f. n. gifves å Södra Teatern i Stockholm och berömmes för en synnerlig fager musik, mera sjelfständig och mindre reminiscensartad än i de senaste alstren af den produktive tonsättaron, om hvilken man på sista tiderna och med särskildt fästadt afseende på hans förstnämnda opus torde kunna säga att han åstadkommit: aliquid in omnibus, sed nihil in Toto. En medlem af riksdagens Första kammare har föreslagit beskattning å cigarrer, tobak, snus, kortlekar, m. m. I sin besparingsRaabies har han dock glömt lyxartiklarne kaffe och socker. Mon hrr raffinadörer här på platsen äro icke glömska af sig och ha i dagarne lagt en beskattning at 3 öre å hvarje skålpund gul Farin och 2 öre å andra sorter raffineradt socker. En raffinerad grymhet, öfver hvilken det för närvarande går en stor jämmer öfver Svea och Göta land, från alla kaffemostrar och alla källarmästare, som oaktadt beskattningen ändå måste hålla kunderna med strösocker och söta toddar! En landsortstidning, som i en nog salvelsefullt hållen notis omnämner den mängd rysansvärda historier, som i andra landsortstidningar cirkulerat om den sorgligt ryktbare presten M. Palmgren i Hestra, tillägger ur egen fatabur följande förbålt naiva utgjutelse, hvars klimax vi tagit oss friheten kursivera: TE SE BLI åa