Frän Utlandet. Det finnes f. n. ej så så senomener i Frankrikes inre förhållanden, hvilka kunna förtjena en allvarligare uppmärksamhet, derför fatt de mycket lätt kunna bli af stort inflytande på dess yttre uppträdande, men verkningen kan bli dubbel, både i krigisk och fredlig riktning. Det tyckes nemligen hafva inträdt en så stor upplösning i alla partiförhållanden och en deraf följande osäkerhet i hela den framtida utvecklingen, som man på länge icke sett. Ett bref från Paris till Times har lemnat en framställning af partiförhållandena, hvilken är af stort intresse. Först kommer det kejserliga partiet, men detta sönderfaller i flera underafdelningar: de egentliga Bonapartisterna, hvilka äro genom familjetraditioner knutna vid kejsardömet; det militära partiet eller Mameluckerna, hvilka äro afsvurna fiender till ideologerna, d. v. 8. talare, journalister o. dyl.; de omvända kejserliga, d. v. s. legitimister, hvilka förlorat modet, orleanister och republikanare, som afvakta framtiden och derför hålla på kejsardömet såsom ett öfvergångstillstånd, tills tiden kan blifva för dem gynnsam, och slut ligen de konservativa, hvilka endast hålla på regeringen, derför att hon tillfälligtvis har makten, men skola svika den, då makten vacklar. Derefter komma de båda dynastiska partierna, legitimisterna, som äro få till antalet, men likväl trogna saken, och Orleanisterna, som ha sin styrka bland bankirer och handlande, önska en mild liberal styrelse och parlamentarism, men äro mera passiva än aktiva. Så kommer det klerikala partiet, af hvilket de extrema visserligen föredraga bourbonerna, men i det hela äro temligen liknöjda om, hvem som blir konung, endast han vill gå i deras kölvatten; och slutligen republikanerna, hvilka återigen kunna delas i flera grupper: republikanerna från 1848, hvilka endast viljs ha en vald president i st. f. en ärftlig furste; de mera fram skridna under Ledru Rollin; de extrema, som vilja återuppväcka skräcktiden, alldeles som om lycka och frihet skulie dermed återkomma, och socialisterna, f r hvilka samhällets ombildning är vigtigare, än den egentliga politiska ordningen. Af dessa slå sig några tillsammans med terroristorna och rycka löst mot de hofsamma republikanarne, under det andra ej ha någonting emot att ansluta sig till kejsardömet, om detta upptager deras program, således alldeles lika med de klerikala. Denna splittring meilan partierna har ej någon omedelbar eller ögonblicklig betydelse, om icke möjligen den, att den stärker kejsardömet, derför att ingen af dess motståndare är hvar för sig tillräckligt stark att öfvertaga makten, om den skulle falla ur dess hand. Men härförutan visa sig ej få exempel på, dels att oppositionen uppträder djersvare och känner sig starkare, dels att affall ske bland kejsardömets fordna anhängare. Under det att valagitationen sålunda isynnerhet i det vestliga och sydliga Frankrike drifves med stor ifver och med så god frukt, att de frisinnade tidningarne deraf vänta sig god skörd, och under det oppositionstalarne från Paris mottagas med varma sympatier under deras vistande i provinsstäderna, der de hålla tal mot kejsardömet, insändas till senaten ansökningar om återlemnande till det orleanska huset af de år 1852 indragna godsen