— Nej, min herre. Att visa sig enträgen skulle varit detsamma som att göra Polyte försigtig, om han händelsevis ej hyste några misstankar ; herr Segmuller fortfor derföre: — Ni bör åtminstone erinra er Lacheneur? — Lacheneur? ... Det är första gången jag hör detta namn. — Tag er i akt!... polisen vet många saker. Skurken lät sig ingenting bekomma. — Jag säger sanningen, min herre, vidhöll han, hvad skulle jag ha för intresse af att ljuga 2... Dörren som häftigt öppnades afbröt fortsättningen. Toinon inträdde med barnet i sina armar. Den olyckliga uppgaf ett glädjerop vid åsynen af sin man och skyndade emot honom ... Men Polyte drog sig ett par steg tillbaka och hejdade henne med en hotande blick. — Den skulle vara min fiende, yttrade han i vild ton, som påstode att jag kände en person vid namn Lacheneur! . .. Jag skulle önska döden åt den som sade denna osanning; ja, döden ... och jag skulle aldrig förlåta den menniskan, aldrig! Sedan herr Segmullers vaktmästare erhållit befallning att söka Lecoq öfverallt och återföra honom då han träffade honom, begaf han sig genast å väg. Uppdraget misshagade honom ingalunda ; det var ett tillfälle att få lemna sin post, en förevänning att å tjenstens vägnar få drifva omkring i trakten. mumomrmmM——V MMMM —— ——