Rättegångsoch Polissaker. Från Landsorten. Senaste eldsvådan i Marstrand, eller rättare det anbud till eu sådan, som i Måndagstidningen omalades, var i Mändags föremål för polisransakning. Härvid upplystes, enl. Marstr. P:n, att elden utbrutit en källare, hvilken gemensamt begagnas af hyresvästen postmästaren Lindquist och egaren t.ll huset, kepparen A. Magnusson, straxt innaniör en dörr, om leder från ett af Magnusson dagligen begagnadt rok och att denna dörr till källaren åtta dagar före len timade olyckan blifvit inrättad. Dessförinnan anns endest en ingång till nämnde källare, nemligen rån gatan; till denna ingång förvarades alltid nycklen det af Lindquist begagnade köket. Postmästaren Lindquists piga hade senast varit i källaren kl. 3 e. m. och skepparen Magnusson mellan 7 och 8 qvällen förut, eller på Lördagsaftonen d. 6 d:s, men då icke förmärkt någon eld eller lukt af rök. Enär ingen spis eller mur gränsar intill det ställe hvarest elden utbrutit ansågs det alldeles omrjligt, att olycksanbudet kunde härleda sig från någon brandmur, utan måste bär antingen någon gröfre vårdslöshet blifvit begången eller ock olyckan inträffat genom andra outransakliga orsaker. För flera personers hörande blef målet uppskjutet. Dömde förbrytare. Bland domar, som i Måndags af Falköpings rådhusrätt afkuanades voro äfven följande: Den i slutet af förra året vid något tillfälle ompämnde gasarbetaren, som med knisskäring trakterat en bondson från Trevattna, dömdes till 2 månaders straffarbete, utgifva till mälsegaren 112 rdr 48 öre samt ersätta vittnen. Den dömde, bvars namn är J. Hultstrand, bördig från Wenersborg, men sedan förl. sommar anställd vid Falköpings gasverk, har envist förnekat sig vara skyldig till våldet. Förebragta vittnens intyg gåfvo emellertid rätten anledning att, nekandet oaktalt, gilva honom osvannämnda minnesbeta. Han förklarades skyldig att genast träda i häkte. En beklagansvärd varelse, skråddaregesällen Nicolaus Olsson härifrån GÖ:ebog, dömdes för första resan stöld till 2 månaders straffarbete samt 5 års förlust af medborgerligt förtroende. I en garderob hos rektor Lönnerblad bade han nemligen tllgripit en bonjour, hvilket tillgrepp han öppet och utan minsta tvekan erkände, eller måhända rättare omtalade, för en på gatan mötande polisbetjent tilläggande att han, för att slippa lida nöd begått stölden, enär förovagad syn gjort honom oförmögen att genom arbete kunna försörja sig.