Om de skånska srälsebönderna. Ehuru den agitation, som en längre tid pågått bland frälsebönderna i Skåne, varit så mycket omskrifven och rörande densamma så många fakta kommit i dagen, att allmänheten antagligen redan hunnit stadga sitt omdöme om densamma, ha vi likväl velat efterkomma den af en insändare framställda önskan, att få nedanstående, såsom oss synes, i det väsentliga opartiska skildring af förhållandena, här intagen. Vi göra det så mycket heldre, som det, att döma af hvad som föregått, ingalunda är otroligt, att de skånska och andra tidningar, som med en förklarlig blindhet och fördömelsevärd hänsynslöshet i så stor mån bidragit till att gifva dessa angelägenheter deras bedröfliga utveckling, skola fortfara med sina upphetsningar eller åtminstone icke ega nog mod att besegra sig sjelfva samt motverka ett vidare fortgående ä massornas sida på den beträdda banan. Visserligen kan första akten i detta drama anses vara slutad med Tullbergs, häktning, men ett telegram i dagens nummer antyder, att ridåen redan gått upp till en andra akt, hviken kanske i detta ögonblick slutar med blodiga scener. Hela denna sak är så ömklig och så sorglig, att vi ännu en gåog uppmana de offentliga organer och de så kallade nyliberala, som hittills ej skytt att genom ett lika äckligt som lättköpt frasmakeri uppvigla de förvillade, att i tid taga sig tillvara, för folkets sanna bästa, för friheten, för tryckfriheten, om de icke vilja tvinga till inskränkningar deri för skyddande af den på spel satta eganderätten, hvilken äfven är dyrbar.