ger: först i tvisten med grefve Beust och dernäst i frågan om de afsatta furstarne; ty det är ett nederlag för en sådan man som grefve Bismarck att se sig nödsakad till att föra ett dylikt språk. Det är sorgligt att se, huru segraren icke förstår att tillgifva de besegrade deras naturliga harm, De afsatta furstarne ha ingenting förbrutit, hvarigenom de ådragit sig sitt öde. Vi kunna ej annat, än sätta denna tidningssejd i en viss gemenskap med töljande upplysningar, som ingå från Wien: Redan under sista preussisk-österrikiska pennsejden kunde man hos de bismarckska organerna tydligt iakttaga en sträfvan efter att framställa Österrike såsom Frankrikes bundssörvandt och såsom fredsstöraren. Samma saystem fasthölls i de föregifna afslöjandena ang. en fransk-italiensk-österrikisk allians i Köln. leit., och nu dyker det åter upp i ett meddelande i Baijerische Landeszeitung. Enl. detta blad skall grefve Bismarck ha uppmanat de sydoch vesttyska staterna till att sätta sina härar på krigsfot inom d. 1 April, derför att Frankrike och Österrike upphetsa till krig. Baier. Landesz. anmärker till detta meddelandet, att bladet betviflar uppgistens sanning. Bladet är dock ej någon allmän tidning, utan ett genom statens medel understödt, fullständigt officiöst blad, och man skulle derför tro, att ett sådant organ ej skulle våga offentliggöra en så särdeles vigtig underrättelse, om det ansåge sig berättigadt att tvifla på dess riktighet. Det är derför tydligt, att Baier. Landesz. bemyndigats gifva det nämnda meddelandet, och att den endast uttalat sitt tvifvel, för att dölja att den anmodats intaga denna underrättelse. I och för sig är det ej troligt, att grefve Bismarck ställt en sådan uppmaning till de sydtyska staterna. Men hvad är då afsigten med detta meddelande i det officiösa baierska bladet? Enligt vår uppfattning åsyftar det endast att upplåga pole: miken i de franska tidningarne. Man skall måhända invända häremot, att Baiern deri ej har något intresse, men man känner de trådar, som löpa fram och tillbaka mellan Minchen och Berlin och hvilka furst Hohenlohe håller i sina händer; man vet, med hvilket välbehag denne statsmans tillbakahållna och försigtiga politik betraktas i Berlin. 4hBaier. Landesz. skall helt visst bli eftertryckligt de savouerad från Berlin; men alarmskottet är afskjutet, och verkningen på andra sidan Rhen kan ej förhindras genom någon officiel törnekelse. I Frankrike skall man tro på bladets meddelande, och hvarken Statsanzoigerseller Prov. Corresp-s förklaringar skola kunna rubba denna tro. Den samtidigt dermed fram komna underrättelsen från Munchen om, alt furst Hohenlohe med all makt söker upprätta ett förbund af sydtyska stater på grundvalen af sjelfständiga förslag, är ej tri från att stå i ett visst sammanhang med meddelandet i Baier. Landesz. I Paris skall man uppfatta detta tilltänkta sydförbund såsom en inle dande åtgärd till Mainliniens öfverskridande, en åsigt som ej kan i afseende på fredens bevarande förblifva likgiltig. Man har i ett visst fall rätt, då man säger, att Frankrike icke bör bekymra sig om, hvad som timar i Tyskland. Men det napoleonska systemet är af en annan mening och följer händelserna i Tyskland med en af sjelfuppehållelsedriften skärpt uppmärksamhet. Äfven om Prov. Correep. aldrig så bestämdt förklarar ryktena om ytterligare hotande europeiska förvecklingar för fullständigt ogrundade, skall likväl den ödesdigra verkningen af den här omtalia underrättelsen från Mänchen endast allttör snart visa sig i den franska politiken och i parisertidningarnes hållning. Den preussiska politiken har på sista tiden börjat röra sig i krampaktiga språng, och dess polemik förråder en sinnesoro, som, ifall den ej snart lemnar rum för större statsmannaklokhet, är väl egnad att väcka de allvarligaste bekymmer. lItt annat inslag i förberedelserna till förvecklingen mellan Preussen och Frankrike döljer sig i Donaufurstendömena bakom tvisten mellan det rumeniska nationalpartiet och furst Carls regering. Det rumeniska oppositionsparttet hade under Bratianos ledning väckt förslag om ett nytt misstroendevotum mot ministeren Ghika Cogelniclano, i anledning af en general Macedonskys utnämning till högste befälhafvare för den i Bucharest garnisonerande militären, Bemälte general, som en tid varit afskedad, kan antagas tillhöra det preussiska partiet, som bekämpas af de nationala. Kammaren antog med 68 röster mot 42 förslaget och uppmanade äfven regeringen att åter upphäfva generalens utnämning. Furst Carl sammankallade genast ett ministerråd, i hvilket man enades om att upplösa både senaten och deputeradekammaren. D. 10:de uppläste en af ministrarne upplösningsdekretet i kammaren, hvarpå de deputerade åtskildes. Denna händelse har väckt stor rörelse inom landet. I Moldaus hufvudstad Jassy mottogs underrättelsen derom med stort jubel; d. 10 på aftonen var hela staden illuminerad. I Bucharest drogo upphetsade skaror genom