hvilket, såsom alltid der Bismarck är med, har någonting af gräl, oförskämdhet, vigilans och råhet, som kännes bra obehagligt, och rikta i stället uppmärksamheten på det gamla Egypten, så långt steget än kan synas, der händelser dock förberedas, hvilka synas vara af ganska märklig beskaffenhet. De senaste festligheterna derstädes taga sig neml. betecknande ut i alla deras ögon, som äro närmare förtrogna med österländingarnes traditioner och känslor. Det är föga tvifvel underkastadt, att Egypten blir mer och mer förkristnadt, och det är mer än troligt, att Turkiet slutligen skall följa dess ledning. Innevånarne å de rika och bördiga landsträckorna på Nilens stränder ha alltid varit framom den österiändska civilisationen, och de bibehålla ännu sin forna supremati. För dem, som opartiskt betrakta den orientaliska frågan i dess helhet, synes det icke vara öfverhängande farligt, att Turkiet och de af detsamma med vapen. Icke desto mindre undergå de en stor förändring. Det finnes mäktiga och krigiska stammar af muselmän, hvilka sannolikt skola ännu några generationer hålla sina fäders tro; men deras antal minskas dagligen, och de skola efter hand sopas bort af de nya tingens och händelsernas framställande och oemotståndliga våg. Ä Allt äframåtskridande når Östern genom kristna racer; och under närvarande snabba förbindelser mellan folken kan ett muselmanskt samfund icke längre iakttaga den afskiljdhet, som är nödig för bevarandet af dessa former och ceremonier, hvilka äro dess religions väsende. Jernvägar, telegrafer, nya uppfinningar, nya idåer härstamma alla från den kristna jorden. Sultanen bar förskräckt och aflägsnat ifrån sig hvarje fanatiker i hans områden genom sitt besök hos de vestra frankerna; och man tror, att schahen af Persien snart skall, äfven han, vara de europeiska monarkernas gäst, ätande, drickande, lefvande på kamratfot med dem och afstående från sina urminnes anspråk på att vara konungarnes konung. Skulle omständigheternas makt verka en förändring i den herrskande tron, skulle all sörevänning för hellenernas intriger vara aflägsnad. Deras anspråk på att herrska öfver Bosforen skulle mycket sjunka ihop, om de icke inrymde ett religiöst element. De äro ej mera ättlingar at de fordna grekerna eller byzantinerna, än de nu lefvande turkarne äro befryndade med den råa hord, som rusade ned från De Gyllene Bergen och följde grofsmeden med förklädet, för att eröfra halfva Europa. Mödrarne till många slägtled af turkar hatva vanligen varit grekiska qvinnor; fäderna till flera slägtled af greker ha varit turkar. Bajazeths efterföljare bekymrade sig föga om de harem af feta och knubbiga houris, som de lemnade efter sig i Asiens vildmarker, under blåsiga tält och i smutsiga skjul. De grepo och bortförde i triumf de retande damerna i familjerna Cantacuzeue och Commenos, hvilkas manliga telningar blefvo janitscharer eller eunucher i de palatser, som deras förfäder hade egt. Flertalet af den blandade race, som nu kallar sig nygreker, härstämmar från de genuesiska och venetianska sjöröfvare, som under medeltiden beherrskade hafven. Grekland är nu helt och hållet ett geografiskt uttryck. Landet har förödts upprepade gånger af den ena barbariska stammen efter den andra. Ingen enda af de gamla städerna finnes qvar. De små byar, som intaga Spartas och Korinths plats, ha blifvit uppbrända, beröfvade sina befolkningar och åter koloniserade minst elt dussin gånger. Det finnes i dem ej något annat grekiskt qvar, än några namn och den efterapning af ett dödt språk, i hvilket några litterati vilja återfinna klangen i Homeros mål. Nygrekland har sedan sin föregifna återuppståndelse ej frambragt någon mera framstående man i konst och vetenskap. Icke desto mindre skola Hellenerna förvirra Turkiet, så länge de kunna förebära kristendomen som en ursäkt för politisk agitation. När vi derför höra, att paschan af Egypten gifvit en bal för 2,500 personer och att han visat den största artighet mot alla närvarande, när vi finna att han gynnar teatraliska prestationer och m:ll Schneider (den ursprungliga framställarinnan af Den sköna Helena och Storhertiginnan i Paris), och hans harem har sin särskilda loge på den nya operan, kunna vi hoppas, att de gamla goda tiderna för den muhamedanska intoleransen och enstörigheten äro på väg att för alltid gå till ända. Den i Frankrike nyligen aflidne fordne utrikesministern Moustier var af en familj, som räknar sina anor från Korstågens tid, i det Renaud de Moustier utmärkte sig vid belägringen af Saint Jean dAcre. Berättelserna från Algier skildra verkningarne af Chassepot-geväret såsom förfärande. Ett manuskript skall snarligen komma att utgifvas, hvilket måste bli af stort intresse för dess olycklige författares skull. Det är