———— 1— —— Från Utlandet. Vi sakna, då detta nedskrifves, upplysande underrättelser från Grekland såväl som från konferensen. Uppgifterna motsäga hvarandra. Deremot uttala sig de olika tyska tidningarnes pariserkorrespondenter med en märklig enstämmighet om ryktet angående den fransk-italienska alliansen, hvilken KölnZeit. gjort till föremål för den fulminanta artikel, som vi i går meddelade. National-Zeitungförklarar högtidligt, att ett dylikt förbund skulle vara vett oförskämdt och brottsligt attentat mot verldsfreden. Bladet borde dock minnas den preussisk-italienska alliansen. En annan berlinertidning upggifver, att exkonung Georg af Hannover under sista tiden med feberaktig brådska skickat befallning till sina penningagenter i England om stora, mycket stora summor, hvilka skulle upptagas af hans der befintliga kapitaler, som stå i Engelska Banken. Vi veta ej, huruvida denna omständighet kan stå i något samband med den ovanligt stora guldutförsel, som under sista veckan egt rum i England och hvilken bekräftas af Economist, som dock tillskrifver den, märkligt nog, en bättrad affärsställning. Hvad som i sjelfva verket ligger under allt detta, är ej godt att säga; men nog beteckna dessa korsande, orosandande rykten, att ställningen är förvirrad, besynnerlig, vacklande. Den bittra fejd, som nu pågår mellan Preussens och Frankrikes officiösa tidningar reder ej, lugnar ej. Så t. ex. säger Bismarcks organ: Åågra franska tidningar befinna sig i en mycket upphetsad stämning med anledning af utgången af dep. kammarens förhandlingar (i Berlin) ang. de s. k. konfiskeringslagarne (mot de fördrifna furstarnes egendem). Dessa tidningar visa sig upprörda deraf, att en behörig damm, skall sättas för den penningström, som höll den welfisk-brabantska agitationen mot Preussen vid lif. En mora lisk indignations vrede har gripit dessa organer. Att man bar ögonen på de i mörkret smygar.de agitatorerna och på deras fientliga laner mot Preussen, det är för dessa blud ett föraktligt spionage. IIvarför tagen j då munnen så full, godt folk? Man hör det welfiska guldet och brabantska silfret klinga genom de uppstyltade, med hotelser ut smyckade fraserna. Det kan visserligen vara mycket sorgligt att förlora ett ansenligt soulagement, en så lysande balsam; men med tålamod och uthållighet kommer man måhända likväl ännu fram. Lönen för lemnadt arbete blir visserligen icke mera så rundlig; men den skall likväl ännu en tid vara tillfredsställande nog. Den transka pressen beskyllas således at Bismarcks publicistiske hejduk för att ha sålt sig! Naturligtvis skola de franska tidningarne icke bli honom svaret skyldiga. Eftersom vi äro på tal om Bismarck och Preussen, må här meddelas följande uttalande af det mecklenburgska ridderskapets ordförande Josias von Pliskow: ÅUnder förtrycket bli folken pröfvade, man ser då, om de ännu ha stål i blodet. Hårdt nog är förtrycket. Våra furstar äro förjagade eller underkufvade, och vår frihet ligger i sina sista dödsryckningar. De (preussarne) spärra in oss i sina kaserner, snöra in oss i sina uniformer och pressa in oss i sina tullock skattskrufvar. De taga frukten af vår flit, våra barns bröd, våra söners blod. Våra produkter tjena ännu endast till fourage, våra djur till förspann och proviant, våra fält till exercisplatser, och våra hus — den frie mannens oantastliga borg — till kaserner. Hårdt nog är förtrycket. Då härtill ytterligare kommer denna ovärderliga, välkända, förblindade och öfvermodiga hänsynslöshet, så är det tydligt, att tillochmed lam måste få tigertänder. Låtom oss draga försorg om, att jernet i vårt blod icke rostar. Egendomligt är, att detta för Preussens styrelsesätt och popularitet i de undertryckta länderna allt annat än smickrande utfall sammarstämmer med följande betecknande notis i parisertidn. Gaulois: Magdeburg, Köln, Mainz och i större delen af de mer eller mindre starkt befästade städerna vid Rhenfloden ha de preussiska militärmyndigheterna så uttröttat befolkningarne, för att kunna organigera försvaret af dessa krigsplatser, att deras medborgare förenat sig om att till Berlin inaxnda motiverade klagomål och att de hos