Lecoq gjorde inom sig det löftet att anställa en liten förberedando efterforskning i alla hoteller som ligga i grannskapet af bangården för de nordliga jernbanorna. — Må vara, yttrade domaren, man skall kanhända göra som ni önskar. Svara nu på två frågor: Huru kunde ni efter att ha anländt till Paris klockan fyra, vid midnatt befinna er i Peppardosan, ett tillhåll för missdådare, beläget utom stadens område och omöjligt att finna nattetid då man ej kännor till det?... För det andra, huru kommer det sig att, då ni eger mycket kläder som ni påstår, ni var så illa utstyrd? Mannen smålog åt dessa frågor. — Ni skall straxt förstå det, herr domare, svarade han. När man reser i tredje klassens kupe, fara ens kläder illa, det är orsaken hvarföre jag vid afresan tog på mig de sämsta jag hade. När jag vid ankomsten kände Paris stenläggning under mina fötter, blef jag liksom tokig af glädje; jag hade penningar, det var fastlagssöndagen, jag ämnade ej fira mitt bröllop och brydde mig alldeles icke om att förändra kostym. Som jag förr i verlden hade åtskilligt roligt vid rue dItalie, begaf jag mig till denna trakt och inträdde på ett värdshus. Under det jag åt en bit, suto ett par personer nära mig och talade om att tillbringa natten på en bal på Arken. Jag ber att få göra dem sällskap, de gå in derpå, och sedan jag betalt begifva vi oss i väg. Men sedan vi anländt till balen, lemnade de båda unga karlarne mig för att dansa, och jag började finna det ledsamt. Jag gick och då jag ej ville fråga någon om vägen — en dumhet, icke sannt? —