Grefve Bismarks tal inom Preussens dep.kammare d. 29:de och 30:de Januari under forhandlingarne angående konfiskeringen af de fördrifna furstarnes förmögenhet har, såsom man kunde vänta, väckt ovanligt uppseende både i Frankrike och Österrike. Detär isynnerhet Bismarcks oförbehållsamma uttalanden om de krigsfaror, hvilka städse hota Europa, som ådragit sig, utlandets uppmärksamhet. Den nordtyska förbundskansleren, säger en wienertidning, har visserligen redan förut upplyst deputerade-kammaren om, att kriget var i fjor mycket nära att utbryta, men denna sanning vinner endast i ohygglig betydelse genom att upprepas. Ty hvad annat bebåda dessa upprepanden, än att ställningen fortfarande är så spänd, att en enda droppe kan komma kärlet att rinna öfver? Och äfven om eu lugnare stämning för ögonblicket inträdt, så underhålles icke desto mindre den ängslande känslan, att ställningen kan i hvilken stund som helst åter få samma grad af krigisk spänning. De skäl, med hvilka grefve Bismarck i sitt svar på den hannoveranske dep. Windhorsts tal försvarade den preussiska rogeringens tillvägagående mot de fördrifna furstarne, kriticeras bittert och skoningslöst af den tranpska pressen. Statsministern Rouhers organ, den officiösa Public, anför som exempel på den harm och förbittring, hvaråt parisertidningarne ge luft, följande yttrande: Det sinnes blott en brottslig, det är han, som man nu beröfvar hans personliga egendom, efter det man frånröfvat honom kronan. Det finnes förbrytare: de landsflyktiga, som begråta sitt fädernesland och drömma om att återtaga det ifrån den, som eröfrade det genom att köpa förrädare och kränka tolkrätten. Det finnes i denna sak blott en felfri, en dygdig man, neml. den store ministern, som ej låter sig vilseledas af emåaktiga och eländiga intressen. -Neue freie Presse i Wien, v. Beusts organ, yttrar sig på liknande sätt och säger: -Grelve Bismarck kunde aldrig på ett mera betecknande sätt ha sammanfattat innehållet och betydelsen af de mot exkonung Georg och kurfursten af Hessen påtänkta ätgärder, än med orden: Jag vill ej snatva öfver juridiska spindelväfvar. Rätten har i Preussen skrumpit ihop till spindelväf, och öfver denna vill hvarken grefve Bismarck eller någon national-liberal preussare snafva. Der våld går för rätt, der äro alla förhålland en ställda