mycket bifall. Från Utlandet. Annu alltjemt samma ovisshet, hvad angår Grekland ech dess ställning till konferensmakterna, hvilka finna sig högligen besvärade deraf, att den lilla staten ej vill gifva med sig. Alltmer och mer bestämd framträder tanken, att makterna skola med trupper besätta Athen, Åför att skydda resp. landsmän, men i sjelfva verket för att undertrycka hvarje stormig rörelse å grekernas sida. Detta är blott ett ytterligare bevis till flera föregående på, huru handfallen den europeiska diplomatien står och huru förvirradt dess begrepp är, alldenstund man väl bör kunna taga för gifvet, att en dylik landsättning af trupper skulle yttermera försvåra en fredlig biläggning. Preussen fordrar emellertid mycket ifrigt denna åtgärd, kanske för att få till stånd ett krig, efter hvilket Bismarck i hemlighet längtar. De senaste underrättelserna från Athen gifva åter vid handen, att Grekland ej vill underkasta sig makternas förklaring utan vissa förändringar deri, emedan den är nållen i en befallande och förnärmande ton, alldenstund den ej allenast ålägger Grekland att gifva Turkiet upprättelse för, hvad som skett, utan äfven att gitva försäkringar och garantier för framtiden. . Oaktadt konterensen har Turkiet ej e enda dag inställt sina rustningar. Den under Omer Paschas befäl stående hären har nu en styrka af 67,000 man och 80 kanoner. Till Thessalien och Donaugränsen skickas alltjemt förstärkningar. För att betrygga sig mot ett angrepp från Montenegro och Herzegowina befästas de turkiska gränsstäderna och isynhet staden Szenitza, som beherrskar den enda väg, hvilken förenar Montenegro med Serbien. Turkiet har varit färdigt till krig sedan den 15 December. Grekland återigen säges ej bagna sluta sina förberedelser till kriget förr äI medlet af denna månad. Dess regering räknar på bistånd af Serbien och Rumenien, om de grekiska diplomaterna kunna åstadkomma några veckors uppskof. Den grekiska kolonien i Triest har tillställt regeringen i Athen 300,000 fres såsom bjelp under dess närvarande svåra omständigheter. Den grekiske utrikesministern har till den helleniska regeringens alla konsuler i utlandet afsändt ett cirkulär, hvari de tillsägas att på sina kontor öppna subskription på det af kamrarne i Athen beslutade lånet om 100 mill. drachmer till krigsrustningar. Detta cirkulär är dateradt d. 20 Januari och innehåller ett upprop till alla i utlandet boende greker, i det att det förklarar dem: idet gäller fäderneslandets mycket hotade oberoende. I Frankrike tror man fortfarande på stundande oroligheter. Vapenforor afgå alltjemt till norra, östra och södra provinserna, och allt är nu så i ordning, att Frankrike kan på fem å sex dagar stå slagfärdigt å hvilken punkt som helst af dess område. Betecknande för det allmänna osäkerhetstillståndet är äfven, att fejden mellan den officiösa preussiska och österrikiska pressen åter börjar att blossa upp. Bismarcks organ Nordd. allg. zeit. hånar sachsarne, derför att de ännu egna v. Beust sin hyllning, och andra preussiska tidningar kriticera skarpt det österrikiska kabinettets politik i den orientaliska frågan. Ått den preussiske premiermistern icke öfvervunnit sitt agg till sin kollega i Wien, framgår tydligt af hans tal i dep. kammaren, i hvilket han indirekte tillskref Österrike skulden till krigsfaran i fjor. Wienertidningarne deremot påstå, att grefve Bismarck nu åter underhandlar med de sydtyska regeringarne angående de vilkor, på hvilka de skola inträda i Nordförbundet. Nene freie Presse har mottagit meddelanden från Munchen, enligt hvilka det baierska kabinettet eller rättare furst Hohenlohe skall hafva för afsigt att taga initiativet till en politik, hvars; egentliga ändamål är att åvägabringa en förbindelse med Nordförbundet under åberopande af pragerfredens art. IV, fastän denna uttryckligen fordrar såsom vilkor upprättandet af ett sydförbund. Härtill anmärker wienertidningen: Det kan enl. vårt förmenande icke vara Österrikes uppgift att beskydda de sydtyska regeringarne mot Preussens införlifningslusta. Om Preussen fortgår på detta sätt, så sker det icko i hänsyn till utan i trots af pragerfredens art. IV, hvilken det helt enkelt öfverträder. Österrike måste i detta fall göra sig sjelft den frågan, huruvida det vill upprätthålla eller prisgifva pragerfreden och derefter ställa sina mått och steg. Men om Preussen under åberopande af sjelfva föråraget tror sig kunna bortescamotera dess vigtigaste bestämmelser, så är det Österrikes pligt och rätt att uppträda mot ett dylikt handlingssätt. Fördann fardrar att dat uynafionala handett