miner. På sammankomsten inom Preussens deputeradekammare d. 30 Jan, under förhandlingen ang. konfiskeringen af kurfursters af Hessen förmögenhet, uttalade sig Mallinckrodt deremot, emedan Preussen icke befinner sig i något nödvärnstillstånd. Grefve Bismarck yttrade härvid: Jag har redan förut närmare yttrat mig angående begreppet af nödvärn for staten. I denna politiska uppfattning skall jag ej låta mig vilseledas af juridiska betänkligheter. Det fanns hos oss en tid, då freden syntes vara hotad; den var kanske hotad, då spänningen gaf med sig genom ministervexlingen i Donaufurstendömena och genom andra saker. Då tidpunkten var öfver, visade det sig att den hotande ställningen uppkommit genom missförstånd och genom regeringens förtalande I fån medge, att regeringen städse har till pligt att vaka öfver statens lugn och säkerhet, att hålla ögonen öppna mot agitationer, som andra icke se. Vi iakttogo de mot Preussen fientliga agitationernas stegring med den tilltagande krigshotelsen. IIvilka medel ha vi att skydda oss mot främmande regeringars upphetsningar? I dessa upphetsningar söker jag den enda handling, till hvilken jag har att hålla mig. Det öfriga lemnar jag utan uppmärksamhet. Om konung Georg gått krigiskt, har deremot kurfursten af Hessen gått diplomatiskt fientligt till väga emot Preussen. Man lurar tyvärr ej med orätt i utlandet på den splittring inom den patriotiska stämningen i Tyskland, som tyvärr ännu förefinnes och skickar sina representanter ända in i dessa rum. Min natur uppreser sig emot spioneriet, men vi förtjena eder tack, derför att vi förfölja dessa reptiler ända in i deras hålor och söka att tillintetgöra dem. Vi skola använda penningarne ej allenast till spioneri, det finnes äfven andra ändamål för dem. Vår uppgift är ej lätt; må våra kritici se till, om de kunna taga i beck, utan att smutsa sig. I den lilla staden Esens i Hannover har en rektor Gitterman blifvit dragen inför rätta, derför att han underlåtit att besöka kyrkan och afhållit sig från deltagande i den hel. nattvardens begående. Berliner-arbetarne äro delade i tvenne läger: social-demokrater, hvilka vilja att regeringen skall till deras fördel bestämma öfver den ekonomiska ställningen, och Schulzeaner, hvilka vilja vinna målet, arbetarnes höjande, genom sjelfhjelpen. Dessa båda partier finnas äfven representerade bland cigarrarbetarne, hvilka häromdagen hade en sammankomst, på hvilken antagonisterna helt enkelt råkade i lufven på hvarandra. Slag på slag föllo på de resp. skallarne, skrifver en referent. Åtven knifvar drogos. För öfrigt utgjordes vapnen af sönderbrutna stolar, frånryckta trappräcken, käppar med; blyknappar, skridskor, tänder o. 8. v. Blodiga hufvuden, inslagna tänder, sönderbitna fingrar, rifna kläder, lama armar, blåa ögon, blodbestänkta kläder, händer och ansigten — voro följderna af denna hårdnackade kamp, hvilken hotede att sträcka sig äfven ut på gatan. — Huru högt stå ej våra svenska arbetare i jemförelse med dessa! Men också ha vi den frihet, man i Preussen till ej ringa del ännu saknar, och det är friheten som uppfostrar. Englands sjöminister Childers besökte häromdagen med de öfriga amiralitetslorderna de k. varfven i Chatham. Såsom betecknande för den anda, hvilken nu råder inom förvaltningen, må nämnas, att ministern undanbedt sig den öfliga hedersvakten och äfven afstyrt att bli hemtad med privata vagnar. Hela sällskapet företog sin rundresa i anspråkslösa droskor. Stora inskränkningar väntas i Chathams förrådsafdelning. Der finnes bl. a. virke upplagdt för ett värde af 1 mill. p. sterl., under det att f. n. blott en kanonbåt af trä bygges. Drottning Victoria har besökt det katolska nunneklostret i Carisbrooke på ön Wight och besett hvarje del åf byggnaden, beledsagad af dess grundläggarinna lady Clare. Fattigministeriets sista berättelse uppgifver, att under de första tre veckorna af Januari antalet af fattiga i London varit nära 20,000 mindre, än under samma tid året förut, eller 149,885. Till de många anomalierna i England hör äfven teatercensuren — en anomali som för ötrigt äfven vårt land delar —, hvilken handhafves af en hofembetsman, lord-öfverkammarherren. IIrr teaterdirektörer ha ej mycket ondt af denne censor, som sällan låter dem erfara hans tillvaro, om icke i en form, hvilken snarare liknar allting annat, än en officiel kungörelse. Så hade pressen nyligen högeligen beklagat sig öfver skådespelerskornas och dansösernas kostymer i pantomimerna och de burleska styckena, och derigenom uppmärksumgjord, boder lord-öfverkammarherren ledarne af samtliga hufvudstadsteatrarne, att de skola ha godheten vara honom behjelpliga