VMA 191 RF AR VY RAR skola ifyllas, hvilka under en lång följd af år fritt begagnats af hvem som helst. Vare sig, att något krig skall komma att uppstå eller icke, är det likväl naturligt, att man under oron derför mycket sysselsätter sig med frågan om allianserna. En allians mellan Frankrike och Österrike anses för ett gifvet faktum, och nog hvilar den på för fast grundval att kunna rubbas af de intriger, som nu spinnas för att skenbart närma Frankrike och Ryssland, hvaraf måste följa svalnande intresse å Österrikes sida. Österrike vet nog, hvar det har Preussen, hvars räfpolitik i dessa dagar åter blifvit blottad. Våra läsare torde måhända minnas, alt general La Marmora förliden sommar utgaf en broschyr om händelserna år 1866, i hvilken bl. a. fanns aftryckt en note, som den preussiske gesandten i Italien, hr v. Usedom, kort före krigets utbrott öfverlemnat sill den italienska regeringen. I denna note uppmanade hr v. Usedom kabinettet i Florens att med allvar och kraft föra det förestående kriget samt sätta sig i förbindelse med den i Ungern befintliga upprorskomitån, för att med ungrarnes tillhjelp kunna träffa Österrike midt i hjertat. Offentliggörandet af denna note, som ställde den preussiska regeringens skrymtaktiga politik i ett obehagligt ljus, väckte på gin tid den största harm inom preussiska pressen och föranledde grefve Bismarck till den förklaringen, att hr v. Usedoms note var honom obekant, då den afskickades, och att han först senare gjort sig underrättad om dess innehåll. Denna förklaring såg naturligtvis alltför orimlig ut, att någon sörnuftig menniska skulle ha inlåtit sig på att taga den för kontant, isynnerhet som man hade att göra med en så samvetslös person som Bismarck, och det har nu äfven visat sig, att den af preussiske konseljpresidenten i detta ärende afgifna förklaring rätt och slätt innehöll en osanning. Från Berlin skrifves neml. att der inom kort skall utkomma en broschyr med titeln: ÅÅterblick på 1866, hvilken innehåller flera vigtiga aktstycken och upplysningar, och särskilt texten till ett telegram, som blef från Berlin afsändt till hr v. Usedom, fyra dagar förr än han till den italienska regeringen ötverlemnade sin note. Denna depesch lyder sålunda: Berlin den 18 Juni. — Grefve Bismarck till hr v. Usedom i Florens: Drif på den italienska regeringen, att hon sätter sig i förbindelse med den ungerska komitön. En vägran från general La Marmoras sida måste uppväcka tvifvel hos oss om, att det är Italiens afsigt att föra ett allvarligt krig. Vi äro beredda att börja fientligheterna i nästa vecka, men ett vankelmodigt krigförande från Italiens sida inom fästningsfyrkantens gränser skulle endast öka vårt misstroende. Det är af denna depesch klart, att Usedom, då han afsände sin note till La Marmora, endast handlade efter Bismarcks uttryckliga anvisning att förmå den italienska regeringen till att föra ett tillintetgörelsekrig mot Österrike, och den preussiska regeringen står således efter denna upplysning ej blott såsom en hycklare, hvilken officielt låtsar hänförelse för den legitima monarkien och alsky tör revolutionen, men likväl icke drager i betänkande att begagna sig af denna senare, om hon tror sig kunna hafva användning derför, utan äfven såsom ljugare, emedan dess chef i denna sak afgifvit en på sanning blottad förklaring. Köln. Zeit. söker visserligen urskulda Bismsrck dermed, att kriget upphäfver de allmänna folkrättssatserna och att hvarje medel, som kan gagna den krigförande, äfven är tillåtet, men det framgår likväl häraf tydligt, att bladet önskar, det hela episoden måtte bli både gömd och glömd. Det är ju äfven klart, att om Preussens beteende varit i sin ordning, eå hade Bismarck icke behöft tillgripa några undanflykter. I Frankrike artar sig en kamp till att uppstå, hvilken torde komma att förete ej få pikanta sidor. De reaktionära imperialisterna, som äro mera kejserliga än kejsaren sjelf, hafva nemligen genom Benoist inlemnat en ansökan om att få interpellera regeringen angående tilllämpningen af den nya lagstiftningen rörande församlingsrätten, och hafva de dermed för assigt att framhålla, hurusom församlingsrätten ledt till utsväfningar på det politiska området, hvilka göra den till en fara för det bestående. Härmed vilja de söka att inverka på kejsaren, som, oaktadt alla gjorda bearbetning ir, hittills icke kunnat förmås att inskränka denna rätt, en nagel i ögat på de reaktionära. Begäran att få interpellationen framställd har oaktadt regeringens motstånd kommit under utskottens förnyade pröfning och blir antagligen bifallen. Den forne krigsministern marskalk Randon, som förr var en mycket from protestant, har nu öfvergått till katolska kyrkan. Man väntar en ny broschyr af hertigen af Aumale med titeln Frankrikes Fel. De tyska korrespondenterna i Paris ha mycket att göra dermed att — den kejserl. prinsen under försök att löpa på skridsko 8 bånger fallit. De se naturligtvis deri olycks