Riksdags-Kaleidoskop. III. Den 21 Januari. Den seger som landtmannapartiet i Andra kammaren vann vid de ordinarie utskottens tillsättando — en seger som nu vunnits vidare lättare än förlidet år — har naturligtvis stegrat både anspråken och förhoppningarne i första rummet hos partiets anförare. Det är derföre ganska troligt att de jemte deras användbaraste vänner sedan förliden Onsdag anse sig hafva kommit tronen, eller rättare sagdt statsrådsfåtöljerna, betydligt närmare. Förmår detta parti att bibehålla makten, så skall det under riksdagens fortgång tvitvelsutan ytterligarn förstärkas med åtskilliga subjekter, hvilka, utrustade med lösliga grundsatser och en brännande fåfänga, anse som en olycka att räknas till minoriteten, och hvilka just derföre utan ringaste tvekan eller sjelfförebråelse foga sig efter omständigheterna, sälla sig till de makthafvande för dagen, allenast de tillåtas vara med och blifva anställda åtminstone i ett särskildt eller tillfälligt utskott, helst naturligtvis såsom ledamöter, men i nödfall såsom suppleanter. Det är emellertid icke heller nu möjligt att få reda på de principer för hvilkas befrämjande landtmannapartiet vill verka, och det är troligen bristen på alla högre grundsatser som vållat, att detta parti aldrig åstadkommit och bekantgjort något program. Partiet sammanhålles medelst åtskilliga intressen, af hvilka dock knappast något enda kan upptagas under kategorien: Åhögre. Det är följaktligen endast vid sådana tillfällen då val skola förrättas, som detta partis styrka och enighet egentligen visa sig. Något politiskt inflytande, aldra minst i högre mening, kan detta parti icke förvärfva sig; men kan deremot ganska lätt begagnas vid utförandet af intriger, om hvars syftemål endast de invigda erhålla kunskap. Under frihetstiden nedsattes vid hvarje riksdag en s. k. placerings-kommission, hvars åliggande var att enligt chefernas för det maktegande partiets fingervisning med lämphga befattningar förse de trognaste och tjenstvilligaste klienterna. Landtmannapartiet har adopterat denna ide och tillämpat den, naturligtvis med vissa modifikationer. Så till exempel fick hr Ola Bosson Olsson i uppdrag att samma dag då Andra kammaren konstituerade sig föreslå, det hvarje utskott skulle förses med lika många ordinarie ledamöter och suppleanter. Derigenom att förslaget antogs, bereddes landtmannapartiets anförare ett godt tillfälle att placera ett större antal af dem bland sina anhängare hvilka tillhöra kategorien föga användbara, men hvilka nu hos sina valmän skola gälla såsom anlitade vid riksdagen, fastän de flesta knappast någon enda gång skola kallas till tjenstgöring i utskott. Tillser man nu huru suppleantvalen utfallit, så finner man att f. d. bondeståndets medlemmar företrädesvis blifvit placerade, dock så att de påtagligen icke skola utsättas för öfveransträngning. Af de 48 suppleanter som blifvit utsedda tillhöra 29 f. d. bondeståndet. Såsom suppleanter i konstitutionsutskottet har landtmannapartiet dock ej tilltrott sig att utse mer än två dannemän; men deremot ha i statsutskottet elfva, i bevillningsutskottet sex, i bankoatskottet sju och i lagutskottet tre dannemän lifvit utsedda. Särskildt betecknande äro, synes mig, ar