göres al 24-pundiga brons-bakladdnings-kanoner. Verkningen af dessa kanoner var fullt tillfredsställande vid Dyppel, och det preussiska krigsministeriet är af den åsigt, att något gröfre artilleri icke skall komma att användas emot dem. Man har gjort en mängd försök med refflade mörsare, men man har ännu icke ernått något resultat, som varit så tillfredsställande, att man kunnat hålla sig till en bestämd modell. Preussen vet emellertid mycket väl, att dess kustlinie och hamnar skola i nästa krig, enl. all sannolikhet, bli angripna af jernpansrade skepp. Grofva refflade kanoner äro en nödvändighet för Preussen, och artillerikomitån har på senaste tiden offrat stora summor för att bringa dessa upp till den största möjliga fullkomlighet. Den preussiska ingeniörkåren har mycket att göra med utkast och planer till nya befästningsverk. För landtfästningarne bibehålla de det tyska polygonala systemet med detacherade fästen och försvarsgrafvar, hvilka äro försedda med bombfasta blockhus (kaponier). Det felaktiga vid dessa blockhus, som anbringas tvärs öfver grafvarne, är, att de äro utsatta för att ödeläggas genom fiendens bågskott eller indirekta eld. De äro af ingen nytta intill det ögonblick, då de belägrande verkligen rycka fram till grafven. Af denna grund ha de preussiska ingeniörerna utfunnit att konstruera rörliga blockhus, hvilka kunna hållas i säkerhet under bombardementer ooh endast löpa ut, bestyckade med Gatlingkanoner eller kulsprutor, då en stormning antages vara nära förestående. Emellertid har man ännu icke företagit profskjutningar med denna apparat. Den preussiska regeringen visar stor håg att beskydda och uppmuntra de inländska uppfinnarne och fabrikanterna. Grison i Magdeburg, känd såsom en af de första jerngjutarne, har uppfunnit projektiler af härdadt eller hvitt jern samt skyddskärmar för kanonerna. Men det blir genast tydligt, att Grison icke är någon militäringeniör, då man kastar ögat på de tunga konstruktionerna, hvilka äro bestämda att skydda en kanon, men kosta mera än hvad som skulle behöfvas för att skydda tvenne. Den inre delen af dessa väggar består af tunga plåtar af härdadt jern. Kanonens mynning synes knappast på yttersidan i ett rundt hål; följden deraf är en våldsam skakning innanför skärmen, då skottet aflossas. Vi ha hört berättas, att dörrar sprängts vid skottets aflossande, och säkert är, att det endast finnes få frivilliga, som vilja ställa sig innanför skärmen och aflossa kanonen. Kanonen är monterad på en hydraulisk vagn, ätvenledes en uppfinning af Griison, hvilken ansluter sig till den modell, som förevisades af honom på verldsutställningen i Paris 1867. En jordvall uppkastas framför och på båda sidor om skyddskärmen, men skottöppningen ligger så lågt, att den genom skottet frambragta skakningen kastar jord in i sjelfva mynningen. Några få skott från vanliga kanoner skulle bringa detta sällsamma batteri till tystnad, genom att tillstoppa kanonmynningen med jord. Det preussiska krigsministeriet måste ha stort öfverflöd på penningar, då det kan ha summor öfver till experimenter af detta slag. Kanske man dock skall efter en följd af misslyckade försök komma till ett bättre resultat. Det är en bekant sak, att det värnepligtssystem, som införts i det nordtyska förbundet, sätter Preussen i stånd att ställa en ofantlig armå på benen, och fastän stort missnöje råder i de införlifvade provinserna, skulle likväl ett krig med Frankrike snarare bidraga till att stärka än lossa bandet mellan Preussen och dess nya provinser. De sydtyska armåeerna stå mer eller mindre under de sydtyska regeringarnes kontroll och skulle måhända derför i händelse af ett krig visa samma vankelmod och långsamhet att rycka i fält, som år 1866, då detta kom att stå både dem sjelfva och Osterrike mycket dyrt. Vi äro hugade att tre, att en fransk armå, som tränger in i Sydtyskland samt handlar med snabbhet och klokhet, skall kunna vinna betydliga resultater, innan en allmän sammandragning af de tyska stridskrafterna hinner utföras; men det tyskt nationala sinnelaget är icke desto mindre förherrskande hos en stor del af befolkningen och skulle snart bli lagdt i dagen. Sydtyskland har en nominel styrka at 200,000 man, Nordtyskland har på papperet en krigsstyrka om 600,000 man. Emellertid äro centralisationen och hela mobileringsväsendet till den grad utvecklade och utarbetade i Preussen i äfven de aldra minsta enskildheter, att regeringen i Berlin skulle på mindre än 14 dagar kunna uppställa en lika talrik arme som Frankrike. Båda nationerna äro fullt, beredda att värna om sina egna intressen. En angripande fiende skulle finna det ika svårt att intränga i Tyskland som i Frankrike. Om det kommer till ett krig mellan Preussen och Frankrike, måste följderna bli förfärliga. Två af Europas stormakter äro således sada till kamn De förfama håda fon