millioner tullen för bränvin, hvaraf, till följd af den minskade bränningen inom landet, mer än vanligt importerats, inginge med ungefär 1 million. I afseende på utgifterna framställde tal. åtskilliga anmärkningar, bland hvilka vi här endast nämna, att han icke ville medgifva, att, af de för anskaffande af gevär och af patroner begärda anslagen a resp. 524, o00 och 120,000 rår, K. M:t skulle få, enligt hvad som äskats, efter omständigheterna inom det sammanräknade beloppet öka eller minska det ena eller andra anslaget, utan borde endast medel af anslaget till patroner, som hastigare kunde anskaffas, få användas till ökande af gevärsanslaget och ej tvärtom. Vidare ville han ej bevilja några medel till befästningarne vid Karlskrona, förrän en fullständig plan för dem blifvit uppgjord så, att de med en måttlig summa kunde blifva färdiga på detta århundrade. Derefter meddelade hr Leijonancker, statsrådet Adlercreutz och grefve v. Platen några smärre upplysningar, hvarefter remiss egde ram. I Andra kammaren angreps den k. propositionen af frih. Liljenerantz, hrr Stråle och Jöns Påhrsson, af hvilken senares anförande hufvudsakligen framgick, att han med vemod mottagit nämnda proposition. Den förstnämnde deremot nagelfor ganska noga med regeringens beräkningar af inkomsterna och ogillade bl. a., att regeringen bland inkomsterna upptagit bankovinsten för 2 år, hvilken det vore ganska ovisst, om riksdagen till sådan utsträckning ville ösverlemna till statsve:ket, och som dessutom komme att minskas, i fall fråga skulle väckas om och riksdagen besluta, att en mängd till bankens grundfond hörande och till för högt värde upptagna obligationer skulle nedbringas till sitt verkliga värde, då skilnaden, omkring 416,000 rdr, måste fyllas af bankovinsten. För ofrigt vore både bränvinsbrännings-, tulloch jernvägstrafikmedlen och alla andra inkomster ända till bötesmedlen, som höjts med 4,000 rår, för högt beräknade för att få inkomsterna att gå ihop med utgifterna. Bågen hade spänts så högt, menade talaren, att på några och sannolikt på alla inkomsttitlarna verkligheten icke skulle komma att motsvara de glada förboppningarna. For aw då åstadkomma jemnvigt skulle fordras antingen ökade skatter eller nya lån, och till förekemmande häraf måste åtskilliga anslag nedprutas och den kongl. propositionen underkastas en omsorgsfull granskning. Hr Stråle ansåg äfven, att regeringen beräknat tulloch bränvinsbränningsmedlen för bögt, och att hon i stället bort tillse, att utgifterna ej, såsom i den kgl. propositionen skett, blifvit ytterligare ökade. Denna ökning hade riksdag från riksdag oafbrutet tilltagit, så att det numera vore svårt för de skattdragande att bära de sålunda stegrade statsutgifterna, hvilka det derför vore riksdagens oafvisliga skyldighet att med största noggrannhet granska. Till försvar för den kgl. propositionen uppträdde finausministern frih. al Ugglas, som förklarade, att regeringen ej beräknat inkomsterna högre än hvad de under normala sörhällanden i medeltal inbringade. Tillokningen på jernvägstrafikmedlen vore en följd af den väntade inkomsten af jernvägsdelen mellan Kristinehamn och Karlstad. Då bränvinstillverkningen uader 10 år ej understigit 14 millioner kannor, hade det väl ej varit oförsigtigt att antaga, att den 1870 skulle uppgå till samma belopp. Tullmedlen hade i fjol inbringat 14,700,000 rdr eller 700,000 rdr mer, än K. M:t beräknat. Bankovinstens användande berodde visserligen på riksdagen, men ej kunde det vara skäl att öka skatterna eller upptaga lån för att öka bankens tläningssonder. För öfrigt hade regeringen icke ökat älla inkomsttitlar, utan äfven nedsatt somliga, såsom inkomsten af mantalspenningarna med 25,000 rdr. Vidare yttra sig i ämnet finge tal., när propositionen iterkommer från statsutskottet. För öfrigt väcktes i Andra kammaren 20 motioner, bland hvilka de märkligare voro följande: af hr Adlersparre om en fosterländsk krigsundervisnings införande i elementarläroverken och folkskolorna; af hr Kinmanson om vattenoch brödsiraffets afskaffande, och af hr Bjerkander om lagstiftningsåtgärder beräffande omigrationen, hvaribland stadgande af stränza straff för sviklige emigrantvärfvare och beredande f understöd åt sådana utvandrace, som önskade, men aknade medel att återvända till saderneslandet.