stärkelse kommer in i ett blodkärl tilltäppes detta och förorsakar död. På samma sätt med smör Huru skall nu födan förvandlas för att utan fara ingå i kroppen? Huru gör kemisten för att få en kropp löslig? Först bringar han den i möjligast fint fördelad form ; så slår han på en vätska, ställer blandningen på ett ställe med högre temperatur, omskakar den och filtrerar den slutligen, hvarefter han bortkastsr det olösta. Så sker äfven i menniskokroppen. Först sönderhackas födan af tänderna. (Tal. förevisade härvid afbildningen af en dödskalle och erinrade om fördomen mot att se en sådan, ehuru en hvar bär en dylik på sig och ej är angelägen om att mista den, och ehuru den är skalet till den ädlaste frukt jorden burit — menniskohjernan). Vid tuggningen är det den mindre, lägre delen af hufvudet som rör sig; i motsatt fall skulle t. ex. ett middagssällskap taga sig högst löjligt ut. — Många kanske veta ej att menniskan har 32 tänder och mången kanske räknar dem ej förrän han förlorat allesammans och det blir fråga om att mot kontant erkänsla skaffa sig nya tandrader. — Det är bristen på tänder som gör små barns ansigten så osormliga, ehuru det vanligen heter att de äro lika både pappa och mamma. Det är en fördom, att anse det tandsprickningen hos barn förorsakar sjukdomar. Samtidigt med tänderna utvecklar sig vanligen i barnets kropp en hel mängd organer, och det märks så lätt om en tand råkar att utväxa snedt, men om, hvad värre är, några millioner celler för mycket utveckla sig i magen eller om deras utvackling går på sned, då skyllar man på tänderna. Helsa och sjukdom äro tvillingssyskon och framkalias båda af naturliga förhållanden. Franska revolutionen med sina rysligheter var blott nationalitetskänslans tandsprickningsperiod, då barnet släpper sin moders bröst för att försöka preparera sin föda sjelf. — Tändernas beklädnad, emaljen, är den mest oorganiska del af menniskokroppen och innehåller 98 proc. oorganiska ämnen. Inuti tandraden finnes blodkärl, ty annars skulle den ej kunna växa, och der finnes äfven en nerv. Tänderna äro fästade i käkarne. Den undre af dessa är på menniskan fästad genom ett ledhufvud, så att den kan föras upp och ned. Om man gäspar för hårdt, kan en olyckshändelse inträffa: att man gäspar käften ur led. Detta har händt i kyrkan och det skulle t. o. m. kunna hända på en populär föreläsning. — Käkarne sättas i rörelse genom muskler, hvilkas kraft är så oerhörd, att ehuru en tyngd af 4 å 5 centner erfordras för att krossa en persikokärna, så kan dock en sådan äfven knäckas af ett par goda tandrader. Så ser man vid de stora verkstäderna en maskinsax som rör sig så sakta att ett barns hand skull kunna hejda den, och dock atklipper den en tjock jernstång som om den vore ett stycke bröd. Så arbetar den sanna kraften alltid lugnt. I munnen finnas tvenne afdelningar, den yttre, der sjömannen lägger sin tuggbuss och der tandborsten grasserar, den inre, som uppfylles af tungan. Denna undersöker oupphörligt med sin spets hvad tänderna tugga. Tungan är bland de rörligaste partierna i hela kroppen och viljan har ej lydigare verktyg. Der är äfven, i likhet med fingrarne, på samma gång ett af de känsligaste och märker rätt snart om en benskärfva eller en knappnål insmugit sig i matea. Medan maten tuggas fordras det äfven att den blandas med en vätska. Denna kommer från körtlarne, hvilka likna drufklasar. Synnerligt vigtiga äro salivkörtlarne, af hvilka en mynnar ut på hvardera sidan i munnen och en frami munnen under tungspetsen, som just öfverallt följer med födan under det den tuggas. Från dessa utförsgångar öfverspolas nu födan både framoch bakifrån med saliv, hvilken återigen tillföres körtlarne från de tunna väggarne af kringliggande blodkärl. Denna process framkallas blott af nervinflytelsen. Om man tänker på läckerheter, så vattnas det en i munnen. Men huru kunna körtlarne veta af då något kommer mellan tänderna för att tuggas, och hvarföre afsöndra de blott då saliv? Detta beror på reflexnervrörelsen. Viljan vet intet derom, men från munnen går underrättelsen till centralnervapparaten och derifrån till körtlarne. Påminnande om det förhållandet att man säkrast märker Golfströmmen derigenom att föremål från mexikanska viken genom hafvet föras till t. ex. Skandinaviens kuster, och om sagan om en förbindelse mellan Wettern och Bodensjön samt om en med halsband försedd gädda, hvilken släpptes i den förra och återfanns i den senare sjön, företog prof. H. ett Aont Att win hä