Rättegångsoch Poli ssaker Från Landsorten. Älventyrerskan Selma Levander. 1 Sölermanlands läns Tid.4 skrifves: Den för sina bedrägerier bekanta äfventyrerskan Selma Levander, Selma Axellina Sylvander eller Selma Johansson, men efter prestbetyget Anna Sofia Persdotter, sitter sedan några veckor på cellfängelset i Nykoping, der d. 5 dis med henne hölls ransakning. Målet hade blifvit uppskjutet från någon dag i sistl. December månad af det skäl, att arrendatorn J. P. Pettersson i Kjulshammar, Lunda socken, icke, ehuru kallad, kom tillstädes, hvarföre han vid 20 rars vite var ålagd att n sig infiuna för att såsom angifvare och mälsegare höras. Sesslonsrummet var ända till trängsel uppsyldt med folk, hufvudsakligen, såsom mången ock uttryckte sig, för att se sammanträffandet mellan Pettersson och lilla Selma. Efter det häradshöfd. A. Helleday gisvit befallning om den häktades införande och hon blifvit ställd på de tilltalades sida, kastade hon spejande blickar i rummet, och vid åsynen af Pettersson neg hon ända ned till golfvet och sade med låg röst: 40 herre Gud, se min svärfar! Arrendatorn Pettersson, naturligtvis ihågkommande den tid då han här i orten presenterade henne för auktionsförrättare, köpmän m. fl. såsom en rik arftagerska samt blifvande medlem i Petterssons familj, blef så förtjust af Selmas kärleksfulla helsning, att han nu, i strid mot sin angifvelse, på det bestämdaste förklarade att han icko på något sätt af henne blifvit bedragen. Han medgaf likväl, att Selma, utan att vara af honom känd, vid Kjulshammar erhållit föda och husrum samt att han skjutsat henne några gånger, allt utan betalning, emedan sådan ej varit öfverenskommen ; men att Selma slutligen rest utan att ens säga farväl åt Petterssun och hans familj. Åklagaren, landefiskalen Aberg, tillkännagaf att arrendatorn Petterssons bemödanden att nu frikalla den tilltalade från ansvar för hennes, Pettersson till skada, begångna bedrägeri, så mycket mera vore förvånande, som Pettersson sjelf sor åklagaren angifvit, att hon under uppgift att heta Selma Levander samt vara rik, inledt Pettersson att, emot öfverenskomna 25 rdr i månaden, åt sig bestå bostad och mat, men att hon, som sedermera rymt från Pettersson, hvarken för logis, mat eller erhållna skjutsar erlagt någon betalning; och ansåg ål lagaren, att då den tilltalade genom falsk uppgift om sitt namn, stånd och vilkor sålunda, på arrendatorn Petterssons bekostnad, beredt sig förmån, hon för denna sin brottslighet borde prösvas saker till ansvar. Med mera ifver än förut anhöll Pettersson, att de emellan honom och Solma förehafde affärsförbindelser icke måtte utgöra föremål för någon domstoJens pröfning, emedan han icke ansåg sig haft någon förlust på henne; och förnekade Pettersson att hafva hos åklagaren angifvit Selma för något brott. Vidare framgick af Petterssons berättelse, att han fortfarande tror Selma vara rik, enär han öppet förklarade att hans korrespondens med Selmes penningelörvaltare icke ännu afslutats. Sedan rättens ordförande afstyrkt åklagarens begärav att med vittnen styrka att Pettersson angifvit den tilltalade för ej mindre berörde, än äfven flera brottsligheter, såsom icke inverkande på saken, med tillägg att det torde blifva svårt att bevisa, det hon svikligt sorfarit emot Pettersson, då denne dertill sjelf nekar, afkunnades omsider utslag i saken, hvarigenom Selma från allt ansvar frikändes. Till bevis pa den otack Pettersson fick åtnjuta för sin sträfvan om Selmas frälsning, kan nämnas, att omedelbart efter utslagets afkunnande, anhöll hon att Pettersson måtte åläggas att till henne utgifva 22 rdr, utgörande värdet för den förlofningsring hon, på Petterssons inrådan, gifvit dennes son. Giftblanderskan hustru Löfwegren. Vi ha vid ett par föregående tillfällen omtalat att en bagare vid namn Löfwegren, boende i Ousby i Skåne, i somras aflidit och att det sedermera visat sig att dödsorsaken varit förgiftning, föranstaltad af den dödes hustru. Denna häktades i slutet af förra månaden i Köpenbamn och ioförpassades derpå till cellfängelset j Malmö, hvarest hon annandag jul inför sangelsedirektören Hasselqvist afgaf nedanstående bekännelse om det brott hon begått: Hon sade sig vara född år 1825 i Kristianstad, der hennes nu aflidne föräldrar voro stabstrumpetaren Burghardt och dennes hustru Anna. Vid 12 ärs ålder hade hon som fosterbarn upptagits af musikdirektör Dahlberg i Helsingborg, der hon gjorde bekantskap med sin nu aflidne man, bagaren Löfwegren, med hvilken hon 1846 ingick äktenskap, efter det han blifvit lagligen skild från sin förra hustru Carin Hultberg. Såsom motiver för sitt brott anförde hon, att Löwegren såväl under forlofaingstiden som äfven sedan under deras 22-åriga äktenskap ständigt behandJat henne brutalt och ofta misshandlat henne; på grund häraf och derjemte på uppmaning af en hos henne tjenande piga, Karna, hade hon redan under sommaren 1866 beslutat undanrödja Löswegren. Karna hade då anskaffat något ,hvitt, hvilket lades i sirapsdricka, som Löfwegren ofta förtärde, men denna