Herr Locoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Frans kan.) — Gå på då, sade pappa Absinth i undergifven ton— Vi hade hunnit till det ögonblick då medbrottslingen gick på vakt här och tiden syntes honom lång. För att skingra sin otålighet gick han hundra steg längs efter detta träblock och emellanåt gjorde han små uppehåll i sin enformiga promenad för att lyssna. Då han ej hörde något stampade han i marken af otålighet, i det han utan tvifvel sade för sig sjelf: ÅHvad f-n har det blifvit af honom! ... Han hade gått tretio slag fram och tillbaka — jag har räknat dem — då ett buller afbröt tystnaden . .. de båda qvinnorna anlände. Lecoqs berättelse uppväckte bos pappa Absinth ungefär samma känslor som dem hvilka äro rådande hos ett barn då det lyssnar till en fesaga — tvifvel, tro, oro och hopp voro blandade om hvarandra i hans hjerna. Hvad skulle han tro, hvad skulle han förkasta? Han visste det ej. Huru skilja det falska från det sanna i dessa uppgifter som alla afgåfros lika bestämdt? —