ATAL 1142? MV ViRen vi 1919199U, ULVALI Ulla det? En groda hoppar omkring, man skall finna detta organ i dess bakben, en dufva susar förbi vårt hufvud, man finner det i dess vingar, en kanin sitter och klipper med sina långa öron, man finner samma organ i dessa. Men göra vi rätt i att begagna den lefvande naturen för att tillfredsställa vårt kunskapsbegär? Tal. ville ej återupptaga striden om rättigheten att döda djur. Han ville lösa frågan mera praktiskt. Om man befunne sig i ödemarken, magen svede af hunger, man hade en knif i handen och ett villebråd vore åtkomligt, skulle man då ej höra samma stämma som Petrus en gång hörde: Statt upp, slagta och ät: Och skulle ej samma stämma höras, om min själ törstade efter ljus eller hungrade efter att sprida ljus åt andra och jag för detta ändamål nödvändigt behöfde döda ett lefvande djur? Tal. tvekade om han här midt i en krets af damer borde döda en groda som han höll sprattlande i sin hand; han hade förr en gång gjort det. Nej! det vore orätt att icke göra det. — Ett ögonblick derefter var grodan död. Om, fortfor tal., en grodas lif kan användas till spridande och förklarande af vetenskapen, då är den högsta uppgift vunnen som en grodas lif kan ha. För öfrigt kan ej ett djur dö hastigare och lättare än just i den grymme fysiologens hand, och dessutom hänga slagtarebutikerna fulla af bevis på vår rättighet att döda djur. Tager man just ur en slagtarebod ett stycke kött och sönderdelar detta, finner man att man slutligen stannar vid en enkel s. k. muskeltråd. Dessa trådar äro af. tvenne slag, de vegetativa musklerna och de animala, hvilka senare stå under den fria viljan. Behandlar man dem med sprit, falla de sönder utefter längden, och med en syra, atefter tvären. I det senare fallet hänga de dock tillsammans liksom en illa skuren sill. Vid längre behandling falla de sönder både i längd och bredd och bilda ett slags tärningar, de s. k. köttelementerna. För att få reda på hvad slags ämne dessa köttelementer bestå af, om fasta eller flytande, använder man polariseradt ljus. Detta är ett slags vetenskapens hemliga polis som, ifall den insläppes i en kropp, tar reda på saker, som eljest skulle förbli obekanta. Man finner af detta ljus att köttrådens substans, att dessa köttelementer äro dubbelt brytande, hvilket bevisar att de bestå af fasta kroppar. Frågan blir senare om dessa elementers form. Äro de krystaller? Detta kan blott erfaras genom att skärskåda den lefvande muskeln. Denna är skinande, mjuk och elastisk, då den döda är motsatsen. Den lefvande muskeln är liksom ett mellanting mellan de tre aggregationsformerna, hvari en kropp kan förekomma, det fasta, flytande och luftformiga. En köttbit innehåller, liksom t. ex. potatis eller en apelsin, till stor del vatten. Men muskelns hylle innehåller en vätska, lik hönsägghvita. Då muskeln dör blir denna vätska fast. Detta sker ej genom krystallbildning utan på samma sätt som då två kroppar bilda en tredje. Så sker det t. ex. i filmjölk eller, såsom en hvar hvilken varit vittne till någon blodig tilldragelse vet, då blodlefver bildar sig, när blod tappas ut. Den döda muskeln kan ej röra sig. Den lefvandes rörelse består deri att den förkortar sig och på samma gång blir tjockare, liksom gummi elasticum som drager sig tillsammans. Köttråden har tvenne naturliga tillstånd: ett, den är då längre, för dess hvila ett för dess verksamhet. Behänger man den med en vigt, drar den sig tillsammans. Köttrådarne förefinnas nu i grupper som kallas för muskler. Den som besökt museer har sett en dylik grupp t. ex. på Diskus-kastarens arm, man återfinner en sådan på den skrofliga rundningen på Baltespännarens vad o. s. v. I ana: tomiens barndom, då termerna tillverkades, tyckte man sig hos musklerna finna en viss likhet med en råtta, och de fingo derföre detta namn omusculus betyder liten råtta). Musklerna äro af tvenne slag, ett i hvilka trådarne löpa paralelt och ett i hvilket de gå diagonalt. Af det senare slaget var en muskel ur grodans bakben, hvilken vi ha att tacka för mången upplysning. Muskelns förkortnirg är nu den enkla principen för all rörelse inom djurverlden, hvilken princip ligger under äfven de mest komplicerade rörelseverktyg, såsom t. ex. tungan och hjertat. På samma sätt är det rörelsen hos pistonen som utgör principen för alla ångmaskiner i verlden, huru deras konstruktioner än vexla. I den senare är det ångans utvidgning som verkar, i den förra är det muskelns sammandragning. Muskeltråden kan förkortas till 5(, af dess längd eller 85 procent, men förmår vid sådan förkortning blott lyfta sin egen tyngd. Då den arbetar har den mindre kraft. Härigenom får den gamla supranaturalistiska åsigten om att allt i naturen är på bästa sätt inrättadt en svår stöt. Det skulle naturligtvis varit vida häffra ifall