dransvärd; man arbetar öfverallt med ifver på försvarsanstalter. Derjemte har den grekiska regeringen utfärdat följande manifest till folket: Medborgare! J veten redan, i hvilken ställning fäderneslandet f. n. befinner sig. H. M:ts regering, som understödjes af nationens representanter, sysseleåtter sig med att utfinna de nödiga medlen till häfdande af fäderneslandets rätt och nationens ära, och bon ar fullt och fast öfvertygad om, att hon skall, genom att iakttaga samma handlingssätt, som hon hittills följt i ofverensstämmelse med de känslor, hela nationen lagt i dagen, på ett värdigt sätt skydda fäderneslandets rättigheter och motsvara folkets sörväntniugar. Vederbörande ministerier ha öfverallt utsett komit6er, för att äfven från Eder sida skaffa sig de materiela medel, som äro ovilkorligt nödvändiga för hvarje aktivt uppträdande. Medborgare! Den fosterlandskärlek, som alltid utmärkt Grekland, är det säkraste stödet för regeringens ätgoranden. Vivända oss derför också till Eder med full tillit, öfvertygade om, att regeringen kan i alla hänseenden råkna på Edert bistånd. 1 hänsyn till konferensen heter det visserligen fortfarande, att den skall sammanträda d. 9 d:s; men någonting bestämdt framträder icke. I alla händelser tyckes man sväfva i ovisshet om utsigterna för konferensen, ty enigheten är fortfarande ringa och fientligheten mellan vissa af makterna lika stor som någonsin. Sålunda fortsättes med oförminskad ifver på det nya året kampen mellan de österrikiska och preussiska tidningarne. IIelt säkert motsvarar dess häftighet den spänning, som råder mellan hofven i Wien och Berlin. Kreuzzeitung känner sig öfvertygad om, att det ord måste snart uttalas, som skall beherrska vårt fäderneslands inre utveckling. Denna trollformel kan ej vara någon annan än Mainlinien. Samma blad tilllägger med särskilt afseende fästadt på Österrike: I grefve Beust bör man måhända icke se hvarken mer eller mindre än ett offer för den sårfeber, hvaraf den österrikiska kejsarstaten lider. Men skådeplatsen för hans nuvarande verksamhet är i och för sig af den art, att hvarje, äfven den obetydligaste förveckling kan få farliga följder. I Europas stora krigslaboratorium leker man nu för tiden icke ostraffadt med elden. Wienertidningarne rikta liknande angrepp mot Bismarck, och spå, att vedergällningens timme snart skall slå. I en korresp. från Wien till Kölnische Zeitung skrifves det häröfver: I anledning af de häftiga angrepp, som både ryska och preussiska tidningar rikta mot rikskansleren v. Beust, skall denne för kort tid sedan hafva yttrat till en högt uppsatt statsman, att det icke skulle lyckas hans motståndare att bringa honom ur den lugna jemn vigten eller drifva honom till ett öfveriladt steg. Han sjelf var härdad mot alla angrepp inom pressen och egnade det nuvarande journalistiska fälttåget sin uppmärksamhet endast af det skälet, att det just var de preussiska regeringstidningarne, som deri deltogo, hvaraf man alltid kunde draga någon slutsats om den politiska situationen. Från Prag skrifves till ett wienerblad: Det säges, att czechiska, sydslaviska, polska och magyariska representanter skola med det snaraste hålla ett möte i Paris, för att rådgöra med hvarandra ang. det sätt och de me del, med hvilka man i händelse af ett nytt krig mellan Preussen och Österrike, bäst kan förebygga territoriala förändringar, hvilka ej äro grundade på befolkningarnes fria omröstningar. Naturligtvis gnuggar Ryssland sina händer af belåtenhet med dessa schismer, väl vetande att det skall vinna derpå. Anmärkningsvärdt är i samband härmed, att kartor utkommit, hvilka visa Rysslands tilltagande utvidgning sedan 1743 och derför borde vara en varning till de oeniga makterna. Af dessa kartor framgår: Ar 1743 underkastade det sig en delaaf Finland, 1809 hela storfurstendömet. Från 1772—1775 eröfrade det å ena sidan Lithauen och gick på den andra längs högra Dnieperstranden till Svarta Hafvet. 1783 eröfrade det Krim samt utvidgade sitt herravälde ända till Kaspiska Hafvet och Kaukasus. 1793 och 95 togs Polen jemte Wolhynien, Podolien, Kurland, hela landskapet mellan Bug och Dnie ster. 1800 eröfrade det Mingrelien, 1801 Grusien, 1811 eröfrades Bessarabien, 1813 Schirwan, 1815 storhertigdömet Warschau, 1828 Erivan och hela det sydliga Transkaukasien, 1829 Pruthmynningarne. 1834 sträckte Ryssland sitt inflytande jemte sina anspråk bort till Syrien och riktade derefter sina blickar på andra kustsidan af Kaspiska Hafvet; nu är det fråga om Turkestans och kanske äfven Afghanistans införlifning. Under ett århundrade har ryska rikets område utvidgats med sin dubbla storlek. Under orientaliska förvecklingarne har man nästan förlorat ur sigte Spanien, der likväl så vigtiga afgöranden beredas. De första underrättelserna om utgången af kommunalvalen derstädes läto tro, att det monarkiska partiet hade öfvervigten. Detta har emellertid icke bekräftat sig. Tvärtom ha de större städerna i Spanien, med undantag af Madrid,