ligt. Hvad som under en förestående strid i hvarje fall skall vara af den största betydelse, är det, att grekerna äro ett utmärkt sjöfolk, under det turkarne både sakna dug lighet och öfning till sjös. Med sin flotta ha de gjort storartadt fiasco vid Kreta, der grekerna i 2 år nästan obehindradt kunnat fortfarande landsätta frivilliga och ammunition i mängd. Det är också dylika betraktelser, som framhållas af den grekiska pressen och befolkningen, hvilken jemvål är stolt öfver att ha en konung, som sjelf är sjöman. I ett krig till lands med Turkiet synes det lilla Grekland deremot vara utsatt för större faror än till sjös. Omer Paschas arm står endast fyra dagsmarscher från Athen; hans högqvarter är enligt de sista uppgifterna i Larissa. Vid gränsen, tätt norr om Lamia, den första grekiska staden, finnes en bergsdefll, det s. k. Furkapasset. Här kunna grekarna göra det första motståndet, men icke utan sara, emedan vid passets nordliga ända ligger ett turkiskt brohufvud, hvars kanoner sägas beherrska passet. Från Lamia till Atalanti vid hafsviken af samma namn förer enslandsväg. Men för att komma till Atalanti, skall Omer Pascha tilltvinga sig genommarsch genom Termopylae. Här kunna grekerna åter göra motstånd, men icke under så lyckliga terrängförhållanden som deras förfäder i forntiden, ty hafvet,som då skyddade passet till venster, har sedan dess vikit nära en mil tillbaka, och mellan Oeta och stranden ligger nu en fruktbar slätt med sädesfält. Om grekerna vilja här förskansa sig, kunna de råka i fara att bli angripna från sjösidan både i flanken och i ryggen. Om det lyckas Omer Pascha att framtränga till Atalanti, är det troligt, att han icke fortsätter marschen längs kusten, der Oetas utgreningar försvåra terrängen, utan i vestlig riktning mot Livadia. Från Livadia till Thiva (det gamla Thebe) och derifrån till Athen erbjuder terrängen inga synnerliga svårigheter för en framryckande fiende. Efter denna öfversigt af sakernas ställning skall det bli läsaren lätt att kunna följa, hvad som hädanefter möjligen skall inträffa. I bref från Paris, af d. 20 Dec. skrifves: Det kunde ej gå längre med inrikesmi nistern Pinard. Hans fall kunde förutses från den dag, då han började de många pressförföljelserna på grund af subskriptionen till et: minnesmärke för Baudin; och alldenstund han varit orsak dertill, att alla trupper i Paris och från stadens omgifning sammantrummades på grund af de förväntade demonstrationerna d. 3 December, så var bägaren full, och det blet lätt för hans fiender inom sjelfva regeringen att få honom störtad. OÖfficerarne voro uppbragta öfver den roll, man låtit dem spela under det s. k. upproret, hvilket slutade dermed, att man arresterade ett halft hundrade spektakelmakare, för att några dagar derefter åter släppa dem. Kejsaren kunde ej längre hålla på honom, och sålunda fick Pinard sitt afsked tillsammans med utrikesministern. Kejsaren bebor nu efter sin hemkomst från Compiegne den vackra nyuppbyggda flygeln af Tuilerierna, hvilken kallas Floras paviljong och vetter utåt floden. Den kejserlige prinsens rum ligga alldeles intill fadrens. I går voro innevånarne i Hotel Rohan i stark rörelse. Hofvet hade anmält besök hog drottningen af Spanien, och kl. 3 på efterm. anlände verkligen kejsaren, kejsarinnan och den kejserl. prinsen, mottagna vid foten af stora trappan af konungen af Spanien och drottn. Isabella. Besöket varade i 3 qvart, och vid afskedet kysste kejsarinnan drottningen och sade: Adios mia cara amiga. Derpå greto båda damerna. En hos drottningen anställd person har för mig berättat, huru denna afsatta furstinna tillbringar sina dagar i Paris. Att döma derefter, måste man tro, att hon lefver alldeles som en god husmor egnar och att de många berättelserna om hennes extravaganser i alla fall äro till en stor del öfverdrifoa. Då drottningen stigit upp, låter hon gifva sig utdrag ur alla de franska tidningar, i hvilka Spanien ock hon sjelf finnas omnämnda. Före frukosten gå konungen och barnen vanligen ett slag i Tuilerieträdgården; efter frukosten beledsagar drottningen dem, och man ser då osta hela familjen vandra genom Palais-Royals pe largångar och betrakta butikerna. Efter middagen tillbringas aftonen en famille; tiden förnötes med samtal, med att spela och röka cigaretter; stundom hör man från gatan några temligen melankoliska guitarrtoner. Tvenne dagar i veckan utgöra ett undantag från regeln. Hvarje söndags förmiddag kl. 10 ser man bikttadren, pater Claret, komma för att hemta drottningen till kyrkan St Germain I; Auxerrois, der hon hör messan. Bredvid Isabellas sängkammare finnes ett litet rum, som parisarne döpt med namnet Diamantkammaren. De underbaraste rykten äro gängse om de dyrbarheter, som här finnas. Sanningen är nog den, att drottningen medfört diamanter, ädelstenar och smycken till ett värde af omkring 20 mill. fres. George Sand arbetar f. n. på en stor komedi till don. F. d. utrikesministern Moustier är sämre. Han tager ej mera emot någon. Den berömde franske etnologen och resanden grefve dEscayrac de Lauture har af: lidit. Vid esrneditionen till pPeking var han