Som, inom loppet af ett är, flere unga handelsbokhållare och kontorister htkommit från Norrkoping under förhoppning att härstädes finna en riklig utkomst och möjligen äfven blifvit styrkta i den förhoppningen af en viss språklärare i Norrköping, hvilken förr vistats en tid bär på platsen samt försett dem med flera rekommendationsbref hit, bvilka dock visat sig vara af intet värde och till ingen nytta, anser sig en här vistande landsman böra varna personer af detta yrke för att resa hit, emedan de här skola finna en högst tarflig utkomst. Hit anlända oupphörligt från England, Tyskland och Italien skaror af kontorister, och dessa hafva vanligen den fördelen framför de svenska, att de medföra goda och kraftfulla rekommendationer samt äro fullt bemma i något af de här gängse språken, så att de kunna få anställning hos sina respektive landsmän, då deremot svenskar måste söka anställning hos andra nationer och för att få sådan äro nödgade att kunna tala och skrifva, förutom landets språk, som är spanska, antingen engelska, franska eller tyska. Hvad spanska språket beträffar, måste det till största delen läras här på platsen, och förr än den tjenstsökande kan tala det någorlunda, får han ej emploj. Såvidt brelskrifvaren vet finnes här ej mer än en svensk konto rist, som har någorlunda bra plats; alla de andra bafva ytterst dåliga aflöningar, eburu de äro skickliga i språk i allmänhet samt byggliga karlar. Få platser i verlden torde finnas, hvarest en sådan missproportion är rådande hvad beträffar aflöningar åt arbetare och åt tjenstemän af alla slog. Under det de senare hitströmma från snart sagdt alla trakter af verlden, finnas af de förra ej tillräckligt att rätt bruka ens en tiondedel af landets utmärkta jord. Personer, som kunna något handtverk, isynnerhet skomakare och snickare, kunna här på-akna god utkomst, särdeles om de kunna landets språk, och de som ännn säkrare kunde påräkna att göra lycka härstädes, vore svenska kokerskor eller köksor. Ingen tidning utkommer nemligen härstädes, deri ej slera annonser efter dylika förekomma. Förofrigt är det orefskrif vorens öfvertygelse, det den stora svenska arbetareemigrationen snart nog kommer att få sin rigtning hit, i stället för till Förenta Staterna i Nordamerika. Sverige är lyckligt i att här på denna, ätmiostone för framtiden, vigtiga plats bafva en konsul, lika utmärkt för sin duglighet som för sitt personliga värde, och han åtnjuter, ehura han endast en kort tid vistats här på platsen, redan det största förtroende. Vid Fysiografiska sällskapets i Lund sammanträde d. 2 d:s förekom bl. a.: Adj. v. Zeipel anmälte en afhandling af docent Å. W. Bäcklund: några satser om plana algebraiska kurvor, som gå genom samma skärningspunkter. — Prof. IILII redogjorde för sina methoder att finna en eqvations commensurabla samt imaginära rötter. Ett plastiskt konstverk, utfördt i bränd lera af arkitekten Mesch i Sundsvail och föreställande en björnhona, åtföljd af tvenne ungar och anfallen af tre lappar, omtalas i mycket berömmande ordalag i Sundsv.-P:n, som lemnar följande beskrifning öfver konstverket: I den ifrågavarande gruppen resa sig tvenne trädstammar, en gran och en tall, som tätt vid hvarandras sida utstått mången hård strid mot den rasande stormen, men denue har omsider stäckt dem båda, tiden har farit härdhändt fram och gjort dem gamla och torra. Dessa wädstammar har nu björninnan i striden tagit till ryggvärn, ett värn, som mest gäller lapbarnes bundsförvandt, hunden, emedan bjornhunden håller sig till nalles bakdel, om hvilken nalle är mest rädd och har svårast att försvara. En af lapparne har på oförsigtigt sätt nalkats björnen och al dennes väldiga ram fått sin bane, och hans afslagna spjutspets synes qvarsittande i björnens kropp. Såsom fallen tyckes han väcka förundran hos en af de små nallarne, hvilken, sittande på en klippkant, lågger sin ena ram på tiädstammen, för att i nödfall taga reträtt ditupp. Den andre ungen, som uppklättrat före honom, har hela sin uppmärksamhet såstad på hunden. De två återstående lapparne anfalla honom från hvar sin sida genom att på deras vanliga sätt gå fisnden modigt inpå lifvet och ofvakta gynnande ögonblick, för att sänka deras dödande stål i hans bröst. Hela denna grupp är utförd på ett högst talang fullt sätt, kompositionen högst originel. De två tradotammarne gilva det hela en pittoresk form och åro utförda i detalj: deras lafartade mossa, den skrofliga barken, do af iöta bildade ihäligheterna, de stympade qvistarne, den släta stammen nära de knölipa rotterua, hvarest barken affallit, äro alla så väl utlöda, att man med största tillfredsställelsa kunnat an taga dem, trådstammarne nemligen, som hufvudsak 1 gruppen och icke endast som stafage. Sjelfva hufvudfiguren, björnhonan. förråder eo kännedom i dessa djurs anatomi och rörelseomfäng, som ingalunda är Jätt att tillegna sig och så väl förstå att använda. Alla djurens jemte lapparses rörelser äro verkligen högst förtjenstfullt utförde, likasom ock vecken å lapparncs drägter ådraga sig beundran, så mycket mer, sävidt vi känna, som hr M. ej tillförene visat menmskofigurer i sina plastiska djurgrupper. Man bar ej annat att ooska, än att denna talang vore satt i tillsälle till en mer oafbruten utöfning och omhuldad af en uppmuntran, sådan den verkligen förtjenar, så mycket mer som den i sitt slag star i vår: land, såvidt man vet, ensam.