af regeringspresidiet i Danzig; vidare frågan om hela utrikesbudgetens förläggande från den preussiska landtdagen till den nordtyska riksdagen, om åtskilliga vigtiga diplomatiska utnämningar i anledning af gretve Goltas utträdande ur tjensten, om en ändamålsenlig fördelning af de ärenden, som förut varit samlade i förbundskanslerens hand o. s. v. Man ser häraf, att en massa göromål med ens storma in på grefve Bismarck, utan att tala om utrikes angelägenheterna, hvilka äfven kunna ha anspråk på uppmärksamhet. Att Bismarcks kolleger med glädje se honom återkomma, kan väl anses för mycket afgjordt, eftersom åtminstone några ibland dem hittills haft en temligen svår ställning inför deputeradekammaren. Under de sista sammanträdena har landtdagen, såsom det säges på Bismarcks egen uppmaning, sysselsatt sig med. frågan om de depossederade furstarnes konfiskerade förmögenhet, men utan att komma. till något resultat. — Bismarck skall emellertid sätta lif i spelet. Detta är nära nog det enda af politiskt intresse, som för dagen föreligger, ty ryktena från Madrid om att republiken snart skall bli proklamerad torde icke ha någon egentlig sanning till grund. Från Spanien skicka de klerikala ut sensationstelegrammer, för att minska den närvarande regeringens popularitet och införa anarki, i hvars jordmån de kunna arbeta för bourbonernas återkomst. Den demokratiskt konstitutionela monarki, till hvilken den närvarande regeringen vill föra Spanien, skulle för alltid göra slut på prestanhangets välde derstädes och åter kunna höja landet i välmåga och frihet. Derför söka de klerikala på allt sätt undergräfva folkgunsten för de män, som nu ha i sin hand landets tyglar. Lättaste sättet för detta ändamåls vinnande är, att tillvita dem brist på fullt frisinnade åsigter och att skrika på republik, med hvilket ord man så ofta kunnat vilseleda en okunnig befolkning. Den konstitutionela monarkien med sina alltmera utvidgade demokratiska former är vår tids styrelseform, i det att folken skola under dem uppfostras till en annan styrelseform, kanske republiken, kanske någon annan. För Spanien är den desto vigtigare, som dess befolkning genom prestväldets inflytelse hållits i en ytterlig okunnighet och till hedniskhet gränsande vidskepelse. Vi hoppas derför i det längsta, att telegrammerna från Madrid om gynnsamma utsigter för republiken sakna all grund och att den närva rande regeringen skall kunna fullfölja sitt föresatta mål att i Spanien upprätta den konstitutionela monarkien, under hvars spira folket skall kunna inkomma på en lugn utvecklingsbana och tillgodogöra sig landets rika hjelpkällor. Sedan detta var nedskrifvet, erfara vi dock pr telegraf, att hvad telegram i går meddelade om ministeren Disraelis ofördröjliga afträdande, bekräftat sig. Disraeli har nemligen begifvit sig till drottningen i Windsor, sannolikt för att begära sitt afsked, och har jemväl till sina partivänner utfärdat ett cirkulär, hvari han säger det vara värdigast, att ministören afgår och lemnar fältet för mot partiet, som stödjer sig på landets otvetydiga opinion i frågan om den protestantiska stats kyrkans upphäfvande på Irland. Parisertidn. Libert6 tror sig redan kunna meddela den nya ministerlistan, så lydande: Gladstone förste minister; lord Stanley utrikesminister; lord Granville finansminister; mr Lowe inrikes-; Göschen handels-; Cardwell krigs-; Stanssield sjöminister; Fortescue minister för Irland; John Bright minister för Indien. — Listan synes dock vara i flera afseenden apokrysisk. En mera ur humanitetens, än politikens synpunkt anmärkningsvärd nyhet är följande notis från Petersburg: Den för sprängkulornas afskaffande nedsatta internationala konferensen har beslutat, att i sjökrig mellan de kontraherande makterna inga sprängkulor skola användas, hvilka äro lättare än 400 grammes och fyllda med knallsats. Denna bestämmelse skall likväl icke gälla, om icke en af de krig forande makterna undertecknat öfverenskommelsen. Preussens fullmäktige hade velat utsträcka diskussionen om denna fråga ännu längre, men hade icke vunnit framgång dermed. Öfverenskommelsen har undertecknats at: Ryssland, Preussen, Österrike, Frankrike,