Lat den ej förklinga bort i rymden. Vare Hon ett strängt: gif akt! ett fältrop på din stråt. Med otröttad marsch mot målet du besvare Hans oblidkeliga, manande framåt! Ja framåt — det vare lösen på din bana När dig dagen möter, när den vänder om. Kunskap till ditt vapen, heder till din fana, Vett till pansar, mod till dygder derinom: Rustad så till kamp är du, o yogling, färdig Att likt dagens hjelte stark mot ödet stå. Stapar du — så stupa på en handling värdig En ide, som bör framåt i tiden gå. Höga hjelteminne! fridens eller stridens Norna må nu spinna våra ödens nät, Stå en sköldborg du för Svealand! I tidens Djupa flod din kraftbild skåde evigt det, Att när sekler runnit, slägte efter annat Kommit och försvunnit i vår gamla Nord, Ingen ungdom som i växten vekligt stannat Må med dvergmod trampa våra fäders jord! — —m.