IIIOLI H ningar om själen, dess odödlighet och dermed i sammanhang stående frågor samt i enlighet med läran om bebodda verldar populärt framställd af Andrå Pezzani. Denna bok skall tvifvelsutan komma att göra ett visst uppseende, likasom det arbete Bebodda Verldar af Flammarion, till hvilket det nära ansluter sig. Pezzani tror på menniskosjälens föruttillvaro, dess tillvaro i en annan form innan den ikläddes den menskliga, och på dess utveckling genom en följd af existenser till allt högre och högre fullkomlighet, hvarigenom hon mer och mer förandligas, för att kunna varda värd:g inträdet i salighetens land. uDå menniskan lemnar detta lifvet, säger förf., akommer hon till ett ställe, som svarar mot den grad af utveckling, som hon här uppnått; hon går, såsom det heter i den indiska kosmogonien, till sina handlingars verld, hon intager en ställning, som hon genom sina handlingar förtjenat. Men hvilken är lagen för de ständigt förnyade inkarnationerna? Han är en Försynens hemlighet, som vi förgäfves söka att fullkomligt genomskåda. Vi kunna endast derom hysa en allmän föreställning, ty mera är ej här på jorden menniskoanden tillåtet. Då själen lemnar sin jordiska kropp, eller då hon lemnat en annan kropp före sitt inträde i detta lifvet, befinner hon sig i ett visst tillstånd af förtjenst eller skuld. Detta tillstånd tjenar till utgångspunkt för ett nytt lif; själen går nu till sina handlingars verld och förenas der med en kropp, som står i ett visst förhållande till hennes grad af utveckling. Inom den fysiska verlden sätter den allmänna attraktionskraften alla kroppar, alla materiela varelser i rörelse; hvarför skulle ej denna lag ega någon motsvarighet inom den sedliga verlden? Denna motsvarande lag vilja vi kalla harmoniens lag. I kraft af denna lag gifver själen lif åt just en sådan materiel form, som svarar mot graden af hennes utveckling och mot hennes böjelsers art, och denna form genomtränger bon och danar henne i kraft af sin plastiska styrka. Det är, såsom läsaren finner, ej något nytt, som här anföres; men förf. kan derigenom att han sammanställt flera tänkares yttranden i denna riktning, i ej ringa grad stärka dem, som tro på detta utvecklingslif, i deras åsigter, hvilka onekligen innebära mycken tröst för menniskan. Under alla omständigheter skall ingen läsare af boken kunna förneka sig hafva med djupt intresse följt författarens utveckling. På samma förlag har utkommit sluthäftet af den svenska öfversättningen af C. J. Kaysors statsekonomiska verk Om det menskliga arbetet i dess förhållande till den politiska ekonomiens grundsatser. På samma förlag har utkommit andra häftet af den historika romanen Den siste friseglaren af Pehr Sparre, å hvilken nya upplaga af denna mycket bekanta roman vi taga oss friheten åter fästa läsarens uppmärksamhet. På samma förlag har utkommit Drömlifvet och dess uttydning af d:r E. R. Pfaf, öfversättning. Förf. ställer sig på deras ståndpunkt, som förmena, att äfven under den djupaste sömn själen är i verksamhet genom drömmen, ehuru drömbilderna då undfalla oss. Det finnes en annan sida, som menar, att man, då man drömmer, ej längre sofver, utan befinner sig i ett vaknande tillstånd. Det kan vara af intresse att följa förf:s bevis för motsatsen, isynnerhet som det stödjer sig på en ganska omfattande beläsenhet och egna erfarenhetsrön, hvilka i alla fall synes oss vara mera värda än de drömbildsuttydningar efter Astrampsychos, Nicephorus samt araber, perser, hinduer och egyptier, som på slutet meddelas läsaren, ehuru vi för visso tro, att mången skall finna dessa drömlexica vara det intressantaste. På samma förlag har utkommit Benjamin Franklins sjelfbiografi och brefvexling, ånyo utgifna af Eduard Laboulaye. En lärorik bok, som borde sättas i ungdomens händer, såsom gifvande de mest trösterika bevis på arbetets, på flitens och sjelfverksamhetens stora kraft. Vi kunna här gerna anföra den snillrike utgifvarens egna ord: Franklin känner blott en väg, som arlägsnar från armodet och leder till ett hederligt välstånd; han vet blott ett sätt att komma till sällheten, eller åtminstone till förnöjsamheten: denna väg är arbete, sparsamhet, redlighet. Detta är det recept, som han gifver sina läsare; men han börjar med att sjelf följa receptet; man kan icke zvifla på detta, då han yppar den hemlighet, som har lyckats honom. 1 vårt demokratiska samhälle, der en hvar söker förbättra sin ställning, hvilket i och för sig är lofligt, är ingenting af så stort värde, som föredömet och lärdomarne at en man, den der, utan hjelp och utan tillgångar, blef mästare efter att ha varit arbetare, gaf sig sjelf den uppfostran han saknade och genom sträfsamhet, försakelger och mod höjde sig till första rangen i sitt sädernesland och tillvann sig menniskoslägtets