Grannen midt emot). Af författarinnan till Tant Cordulas Hemlighet. Öfversättning. Och derföre segrade snart den öfvertygelsen, att tanten aldrig finge blifva den lidande i en dylik kamp! Hon var ju den som räddat familjens ära, henne allena hade Lilli ju att tacka för att hon och hennes anhöriga nu lefde i sorgfria, ja nästan lysande förhållanden; hon hade, med aldrig tröttadt tålamod och ihärdighet, hållit ut vid sin sjuka älsklings bädd, då tillochmed de moderliga krafterna förslappats ... Fantomet sjönk i detta ögonblick utan räddning. — Tant Barbara, du ler alltid åt mitt yttre, sade Lilli hastigt, och tänker väl, att med min själsstyrka ser det icke mycket bättre ut... men, tro ej så; ... jag skulle handlat alldeles sem du! — Mitt bara, du talar som den blinde om färgerna, sade tanten leende. Du, lilla unge, hvad vet väl du om själsstrider? Du leker ju ännu med dockor i ditt rum. För öf— — ( Forts. fr. N:o 277.